Idag ringde familjerätten och sa att pappan är pappa. Snacka om slöseri med myndigheters resurser. Och skattepengar. Det hade jag ju kunnat tala om alldeles själv.
Nästa vecka ska det skrivas på papper. Då är jag rädd för att det blir oro igen, när frågan om gemensam vårdnad kommer upp. Under den här tiden sedan faderskapstestet har det funkat bra med umgänget mellan Alfons och pappan. Han har träffat A flera gånger i veckan på eget initiativ. Vi har inte pratat om något konfliktrelaterat överhuvudtaget när han har varit här. Han har varit bra med A, engagerat sig och burit och pratat och sjungit och jag har inte känt mig orolig alls. Jag har till och med åkt och gjort ärenden och han har varit ensam med A. Det är jätteskönt för det är ju det jag har velat, att A ska få ha en bra relation till sin pappa. Oavsett hur pappan beter sig på andra plan och i andra frågor.
Med det jag vet om pappan och med tanke på hur han betett sig hittills kan det dock lika gärna bli så att han försvinner igen om en konflikt blir aktuell. Vi får se. Jag känner mig i alla fall förberedd.
Vad skönt att han kan hänga och att det känns bra för dig med. Blev han förvånad, förresten? Att det är han som är pappa?
SvaraRaderaOch A ser väldigt muskulös ut där han gymmar. Är du säker det bara är proteinshakes från mjölkbaren han tar? :)
Enligt egen utsago är han inte förvånad. För han insisterade ju på faderskapstest bara för att jävlas med mig. Han säger att han trodde hela tiden att han var pappa. Men valde ändå att hålla sig undan hela första månaden. Anledning okänd. Men, bra oavsett att det som ska funka funkar hyfsat. Åtminstone för ögonblicket.
SvaraRaderaJa, A har blivit attans krallig! Jag får kolla listerna på det där gymmet, om det kanske finns små tabletter instoppade nånstans... :)
hoppas att det löser sig till det bästa och att pappan kommer att knyta an mer och mer till er fina kille!
SvaraRaderaKillmamman: Tack! Ja, jag hoppas dom kommer lära känna varann!
SvaraRadera