torsdag 1 september 2011

Klagosång igen

Det går inte så bra för mig just nu. Den där tiden som jag tyckte jag inte hade när jag hängde vid datorn till elva när A hade gått och lagt sig, var tog jag den ifrån?? Då tyckte jag ändå att jag var sliten och att han inte sov så himla bra på nätterna. Men nu i efterhand framstår det som rena himmelriket. Nu finns den tiden inte på kartan. Det är inte ens teoretiskt möjligt. Jag jagar sömn som en svältande jagar mat. Som dagen för en hungrande går ut på att jaga mat går min ut på att jaga sovminuter. Jag längtar efter kvällen då jag ska få vila men fruktar den samtidigt för jag vet att den oftast innebär allt annat än det. Stressen över att gå och lägga sig, fulltsändigt skakad och urblåst och veta att den riktiga tortyren snart ska inledas. Att det inte går att sova.

I natt hade mamma honom och jag sov ute i gästhuset. Skönt! Jag slocknade och sov en drömlös och alldeles svart åttatimmarsnatt som en klubbad. Inte tillräckligt men väldigt välbehövligt!! Tack mamma!! "Han sover ju väldigt oroligt" sa hon (jo, jag vet!!!) "Han vaknar ju ungefär var tjugonde minut och skriker och vill ha nappen" (ja, jag vet!!!) Hon hade sovit ungefär en timme totalt inatt. Hon var ju också så spänd inför sin uppgift. Jag har nog snittat på kanske tre per natt de senaste veckorna, senaste månaderna, vad vet jag, allt bara flyter ihop. Mardröm.

Och samtidigt som det här pågår vara ny på ett jobb, duktiga tjejen, mycket eget ansvar, den enda där med min kompetens. Där jag kanske kan få fortsätta jobba efter föräldraledighet. Och samtidigt vara så trött att jag inte kan stå rakt upp utan att vingla. Helvete. Härom natten var jag redo för kollaps och bara låg och grät. Min hjärna kändes som den skulle implodera av trötthet. Och han bara fortsatte skrika var tjugonde minut... På morgonen tog pappa honom en stund så jag fick sova ett par timmar. Det gjorde att jag åtminstone överlevde den dagen.

Själva Alfons? Han mår bra. Han är soligare och roligare än någonsin på dagarna. Jag tror inte han vet om att han skriker på natten. Han gör det liksom inte i vaket tillstånd.

Surra nappen runt huvudet på ungen. Är det någon desperat förälder som provat det?