Jag har fått erbjudande om ett vikariat på sex veckor i september-oktober. Inte på heltid utan tre dagar i veckan. Det är på ett jobb som jag kan få jobba på efter föräldraledigheten. Därför vore det bra att kolla läget, se om jag faktiskt trivs och vill vara där. Och så vore det så klart bra att fila bort lite ringrostighet. Samt få lite mer pengar och spara lite på föräldradagarna.
Min mamma kan ha Alfons de dagarna jag skulle jobba. Han kommer vara lite drygt sju månader när det här ska hända. Nu är min stora fråga och farhåga: kan man lämna bort ett sjumånaders barn för att jobba 8-17 tre dagar i veckan under en begränsad tid? Jag har ju som framkommit i tidigare blogginlägg ingen som helst uppfattning om på vilken utvecklingsnivå man befinner sig så långt fram i tiden.
Alla upplysningar om sju månader gamla barns självständighet mottages tacksamt.
Jag har inga egna erfarenheter, men i Colombia har man 12 veckors mammaledighet (pappan har 10 dagar). Slutar man inte jobbet för att vara hemma längre lämnar man bort bebisen när den är tre manader. Det blir ju folk även av colombianerna, sa jag tror nog att det inte är nagot problem.
SvaraRaderaDessutom är det ju inte en vilt främmande människa utan barnets mormor. Den utökade familjen, som i alla tider tagit hand om barnen. Kör pa!
Eftersom det är någon han känner och har knutit an till som ska passa honom ät det säkert problemfritt. Annars kan de vara lite misstänksamma och främlingsrädda just vid 7-8 månader. Låt henne vara mer och mer ensam med honom när det börjar närma sig så att det blir lite som "inskolning" så går det säkert toppen. Lycka till!
SvaraRaderaJAAAAA! Det kan du! Alfons ska vara hos med sin mormor, och han kommer att få det toppenfint ihop med henne.
SvaraRaderaSverige har extremt lång f-ledighet, i de flesta andra länder i "västvärlden" lämnas barnen till barnflicka, mor- eller farföräldrar eller omsorg mycket tidigare än vid 7 månader, så jag tror inte du behöver vara ett dugg orolig.
Själv började jag jobba heltid då 1an var 8 månader. Visserligen var han med sin pappa, men mormor är ju inte så stor skillnad.
Fast att man i många länder lämnar bort barnen vid 1,2 eller 3 månader är inte så relevant för detta problem. Det är oftast lättare att lämna bort dem när de är riktigt små, då kan vemsomhelst ta dem bara de får mat.
SvaraRaderaTack ni snälla som har svarat och gjort mig lite lugnare! Jag inser väl egentigen att det kommer gå bra, mest är det nog jag som tycker det känns lite jävligt. Dels att inte bara hänga med honom pådagarna och dels att börja jobba... :)
SvaraRaderaSå svårt också nu när han är 7 veckor liten, att tänka sig honom 7 månader stor. Men jag vet, på 70-talet när det var mer vanligt med barnflickor var min storebror hemma med en sådan från 3 månaders ålder. Och, som sagt, det blev ju folk även av honom. Så himla tråkigt att inte vara med mitt barn bara :)
Grattis till jobbchanserna! Sådant kommer ju inte lätt nu för tiden. Och jag tror det kommer går hur bra som helst med Alfons och mormor. Härligt att de får vara så mycket med varandra ändå. Även om jag fattar att det svider lite i dig. Jag plågas, ja plågas, av samma tankar om jobb och lämna bort i höst.
SvaraRaderaär ju ingen expert, men det låter väl som att det borde fungera bra? du lämnar honom till en trygg person, det är inte många veckor det handlar om och inte heller heltid. tycker det låter som ett bra tillfälle!
SvaraRadera