Ofavorit i repris

Så blev det så där igen. Efter att i två dagar lagt ner min själ på att söva honom varannan timme och lyckats bra med det fick jag idag nästan whiplash skador av bakslaget. Så fort något blir annorlunda går det överstyr. En vän till mig har varit här idag. Vi åkte till storaffären och storhandlade åt mig, skönt att få hjälp med det. Med barn i bärsele kan man till exempel inte plocka upp saker ur frysdiskar. Eller plocka upp saker ur en kundvagn. Svårt då.

När han vaknade efter förmiddagssömnen skulle vi iväg. Då är det ju först amning, blöjbyte och påklädning. Vilket gör att nästan en timme går åt av hans ranson av vakentid. Sen bör han sova inom nästföljande timme. Något han inte får ro att göra när han ska lastas i och ur bil, ner i sele, in och runt i affär, sen ur sele och i och ur bil igen. När vi väl var hemma igen var det redan försent. Hans vakenhetsgrad hade lagt sig på höjder som var omöjliga att nå upp till och peta ner honom ifrån. Så. Sen var han alltså vaken från ungefär klockan 13 till nu 20:30. Det är inte normalt. Och han är helt desperat men KAN inte komma till ro. Jag gjorde allt, förutom att gå och lägga mig med honom och göra natt. Till slut, nu vid 20-tiden, gjorde jag även det och efter sisådär en halvtimme kunde jag försiktigt smyga mig ur sängen utan att han vaknade.

Det är fruktansvärt när det blir så. Jag får panik av att han inte kan komma till ro. Det är så vansinnigt stressande och det känns som jag torterar mitt eget barn.

Finfina vännen som var här hade med sig en barnvagn också! :) Ett extrabilligt extraexemplar som hon handlat i smyg på Blocket för att jag ska ha i lägenheten för att lättare kunna söva A. Alltså, omtanken som svämmar över en när man har ett barn, var har den varit annars när man behövt den i livet? Den är ytterst välbehövlig nu, men hade gärna fått komma lite mer jämnt doserad, för nu är den närmast överväldigande. Och igår var annan Finaste Vän här med ljudböcker som han lånat på biblioteket för att jag ska få nåt bra att stimulera öronen med när jag kånkar runt här i min lya. Jag blir rörd och tacksam och generad samtidigt.

Så imorgon stannar vi hemma. Lyssnar på ljudböcker och kör runt i vagnen inomhus. Inga utflykter, inga extravaganser som kan rubba Projekt Sömn. Kanske en liten flykt ut i det utlovade vårvädret. Om han lovar att SOVA i vagnen på promenaden..