Det här som föraktfullt kallas amningshjärna, jag har kommit på vad det är.
Den här tillvaron man lever i som nybliven förälder det är ju inget mindre än NUET. Det där omtalade tillståndet som alla tjatar om hela tiden att man ska sträva efter att befinna sig i. Det är ju SÅ HÄR det är!
Att vara totalt fokuserad på något, i det här fallet en annan varelses alla behov och vara fullständigt uppslukad av och lyhörd för varje förändring, varje ljud, varje rörelse från den lilla varelsen. Att inte ha längre framförhållning än till nästa bajsblöja. Att vara så helt närvarande HÄR och NU att man inte minns vad man gjorde igår och knappt ens vad man gjorde för två timmar sen. Att komma ihåg sina planer för morgondagen är omöjligt om man inte skriver upp det på en lapp. Afasin gör sig ständigt påmind. I nuet försiggår viktigare processer än att komma ihåg en massa ord.
Det är bara det att det här med att leva i NUET tydligen inte är så himla idealiskt. Man ser ju hur det blir. Det är svårt att fungera. I alla fall i ett samhälle där INGENTING handlar om NU utan allt handlar om framtiden, det där bortom det som är här. Vårt samhälle går nästan bara ut på att göra planer för vad som ska hända SEN. Hela tiden framåt framåt.
Jag har aldrig tidigare lyckats leva i nuet. Inte förrän nu. Det är rätt gött faktiskt. Och jag tror det är väldigt bra för ens personliga utveckling. Men det är absolut inte kompatibelt med den omvärld vi har skapat åt oss. Det hålls kurser, seminarier, kick-offer och artiklar om att leva i nuet, men jag kan garantera att ingen företagare önskar sig anställda med amningshjärna.
Om alla lyckades med den gamla klyschan att leva i nuet skulle det innebära slutet för vårt samhälle i dess nuvarande form, take it from me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar