Senast jag var på Ikea var den 18 januari, dagen innan Alfons kom ut. Jag gick runt där i sällskap med min för dagen besökande väninna och mina värkar. Jag fick stanna och luta mig över bohag och inredningsdetaljer och andas andas. Vi spekulerade i att bebisen skulle födas i en säng på sängavdelningen, därmed gå till historien, få namnet Ingvar och bli en värdig arvtagare till hela Ikeaimperiet. Dessbättre och dessvärre blev så inte fallet. När vi efter sisådär tre-fyra timmar åkte därifrån var det tre minuter mellan värkarna. Och väninnan stannade kvar och åkte till förlossningen med mig. För en kontroll trodde jag, men det visade sig att jag fick stanna. Och det gjorde också väninnan och blev det mest fantastiska förlossningsstöd man kunde önska sig. Tack älskade hon och alla goda makter som medverkade till det. Hon hoppades redan när hon kom att hon skulle få vara med. Hon är en kvinna förföljd av tur, så det blev så klart som hon önskade. Till min stora lättnad och glädje.
Jag ska ta tag i att skriva om förlossningen nån gång. Det känns som ett trauma jag har lagt locket på, jag vet inte vad jag får fram om jag går dit och rotar. Jag har inte fått hem nån förlossningsjournal men har tänkt ringa och fråga efter den. Det skulle nog behövas som stöd för minnet. Nu kommer det mest lösryckta fragmentariska minnesbilder utan inbördes ordning.
Efter idag har jag även Ikea att ta till som alternativ sömnmetod. Och vilket ypperligt ställe för långpromenader regniga dagar!
Afflåns i Törnrosasömn på mattavdelningen.
haha men härligt! Synd att vi inte har ikea här. Jag har provat med ica maxi men det verkar itne gillas. Han sover fint utanför men ett steg innanför en affärsdörr skrik och panik.. :)
SvaraRadera:) Det är nog nåt med atmosfären på Ikea. Du kan ju vallfärda och testa! Om besöket misslyckas kanske han åtminstone sov på resan dit? :)
SvaraRadera