Lättnad

Pappan häromdagen: "Vi skiter i tingsrätten". Det syntes att det smärtade honom att säga det. Jag vet att han bryr sig mycket om Alfons, han har börjat göra det. Han har gått från att inte vilja ha honom och att säga att ett barn förstör hans liv till att nu säga att Alfons är det bästa som har hänt honom. Han har hakat upp sig på det här med vårdnaden och gjort det synonymt med att vara eller inte vara en del av Alfons liv.

Han insåg nog att han inte kunde vinna. Och jag har kanske psykat honom med fulknep som jag skäms lite över så här i efterhand. Spelat på hans svagheter. Känns elakt, men det var överlevnadsinstinkten och mina urmoderliga beskyddarkrafter som slog till och tog över.

Jag blev så lättad så jag grät. Faran över för den här gången. Nu gäller det att han ska se att umgänge med Alfons och delaktighet i hans liv inte har att göra med vem som står som vårdnadshavare. Det är så mycket lättare att andas och tänka nu när huvet inte längre är fullt av en bomb som är på väg att smälla. Åtminstone inte hela tiden.