Familjerätten idag för påskrift av faderskapspapper. Och jag som trodde han hade släppt det där med vårdnaden. Och insett att han kan vara en del av Alfons liv ändå. Jag har varit hur smidig och samarbetsvillig som helst för att visa det de senaste veckorna. Men nej. Nu ska han gå till domstol, hej och hå. Jag är inte riktigt i skick att hantera sånt just nu. All min ryggrad rinner ur mig och jag känner mig helt handlingsförlamad. Det känns om jag ställs inför faktum att någon ska ta mitt barn ifrån mig och jag reagerar med att bli apatisk. Förlamad av fasa. Uppgiven. Och galet ledsen.
Men än så länge är det ju inte så. Jag bara fruktar det värsta. Jag är livrädd för att han ska få mer inflytande i Alfons liv än rent umgängesmässigt. Dels för Alfons skull, för att jag anser att hans pappa inte är en bra förebild och totalt saknar omdöme i viktiga grundläggande frågor. Dels för min egen skull. För att det blir alldeles svart när jag ser ett liv framför mig av de olösliga konflikter oss emellan som jag vet skulle uppstå. Och energin det tar. Frustrationen att hantera det som jag vet är hans otroligt icke-konstruktiva sätt att förhålla sig till oenighet.
Jag VET att jag troligtvis har möjlighet att få behålla ensam vårdnad, men han psykar ner mig så otroligt och jag är ett hormonspöke just nu som blöder och dör för mitt barn. Så jag har svårt att tro.
Stor kram!
SvaraRaderaskickar styrkekramar!
SvaraRaderaÅ vad det är onödigt. När du ändå släpper in honom så mycket han vill och behöver ska han ändå dra det så långt som till domstol?! Förstår inte det.
SvaraRaderaMen de svaga behöver väl känna kraften av ett beslut från en högre instans bakom sig, antar jag.
Du är så mycket starkare. På alla sätt! Synd att det ska förta din tid med A.
Hejar på dig, det vet du.
Kram
Tack för kramar, det stärker!
SvaraRaderaOch ja, så himla ONÖDIGT. Vill HAN ha ett liv bestående av tjafs med mig?? Jag hoppas han inser och lägger ner. Jag hoppas en eventuell tingsrätt också inser och fattar rätt beslut om det nu nånsin kommer dit.
Tack för heja!
Och, hmmmm, om man ska vara petnoga Mamma Vilja så kan man se på klockslaget för din kommentar att det är skrivet lååångt efter läggdags för en nattuggla ;) ;)
Kram på dig!
Haha! Bloggen ser allt, Mamma Vilja! :)
SvaraRaderaSom jag gillar er!
Stor kram och lycka till! Är själv gravid med beräknad nedkomst i juli och har den delen framför mig, är livrädd för kampen om vårdnad över barnet som inte valt föräldrar själv och som man vill ta hand om efter bästa förmåga. Just nu har jag ingen kontakt med pappan men är orolig att han ska kräva delad vårdnad när väl bebisen är här och pappan är, liksom din, inte lämpad att ta hand om ett barn pga av olika omständigheter. Som sagt stor kram och lycka till, massa extra energi <3 //från en blivande ensammamma till en nybliven
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaVälkommen hit och kul med länk till din blogg! Jag ska läsa!
Känner igen din situation.. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag la ner så mycket energi på att involvera pappan. Kanske är det bra´för A, kanske kvittar det. Men just nu hade det tveklöst varit enklare om pappan inte hade varit med i bilden alls. Så, är inte du och pappan på samma våglängd och han dessutom är olämplig som förälder är sannolikheten stor att du fixar det betydligt bättre själv, utan hans inblandning. Tips från coachen! :)
Kram och lycka till, ska bli spännande att följa dig!
skriv under inga omständigheter på för gemensam vårdnad hur mkt han än försöker att manipulera! Jag gjorde det stora misstaget med min dotter vilket jag bittert får ångra med all turer hit och dit med domstolar och socialen! stå på dig!!
SvaraRadera