Jag inser att vi måste jobba på det här med sömnen. Han somnar inte bara för att han blir trött utan kan hålla sig vaken i evighet. Speciellt när det händer grejer runt. Besök, åka bilen, upp och ner ur vagnen och så vidare. Jag har nu läst att så här små barn inte bör vara vakna mer än två timmar i sträck dagtid. Det har inte Alfons läst, men jag förstår att jag måste tala om det för honom.
Vi har haft flera hemska kvällar när han har varit vaken i sju timmar på raken under dagen och är så övertrött att han omöjligt kan komma till ro. Ögonen är stora som tefat och han suger på bröst, finger och napp utan att ögonlocken ger vika minsta lilla. Och så är han supergnällig. Jag blir så stressad av detta så jag tror jag ska dö. Det enda som hjälper är att göra natt, gå och lägga mig själv med honom i sängen och amma. Men jag vill oftast inte gå och lägga mig klockan sju. Han är en mästare på att vakna när jag obemärkt försöker glida ur sängen för att få lite vuxentid.
Idag försökte jag lägga honom efter två timmars vakenhet. Satt bredvid sängen medan han bara låg och betraktade mig intensivt. Det tog en lång stund men sen somnade han faktiskt. Och sov en halvtimme. Räknas det som sömn? Såna här saker är så himla svårt att veta. När man gör rätt, fel och lagom mycket eller för lite av saker. Min känsla säger mig just ingenting mer än att jag fattar att han är övertrött.
Tips och erfarenheter mottages tacksamt.
Hur gammal är han nu? Jag har ju erfarenhet av två barn och de har jag lyckats få till att sova ganska bra båda två :)
SvaraRaderaMen innan jag ger några handfasta råd vill jag nog veta lillens ålder först...
(annars brukar jag bara tänka; det är en fas, det är en fas... sedan upprepar jag det som ett mantra för mig själv, då brukar det kännas liiiite bättre :))
Haha pigg krabat det där.Och nej, jag menade egentligen inte att skratta. Hatar när folk i min omgivning skrattar åt att L är så pigg. Man vill inte höra någon skratta åt det när man själv är ett vrak av sömnlöshet.
SvaraRaderaPrisa vagnen de där första månaderna! Stoppade alltid ner L i den under sina dagvilor. Han var svår att få till ro, men mot vaggningen hade han inte en chans!
Annat jag brukade testa och fortfarande gör när det börjar barka åt skogen är att bygga ett bo. Lägga täcken, handdukar, filtar eller liknanade, nära kroppen så känner de sig tydligen tryggare. Brukar funka.
Något jag läst mig till och sedan testat är att inte vara i deras synfält. De har ju ett visst intresse av mamman har det visat sig, hehe. Lägga ner, klappa och säga nåt med lena rösten. Om han skriker gå tillbaka och upprepa så han vet att du är där. Går det helt åt helsike: Plocka upp, lugna ner och börja om.
När jag började hitta mönster i hans sovbeteende så tyckte jag en och en halv timme var lagom vakenperioder. Annars pallade han inte. Men nu är det ju säkert så att alla barn är olika med det där också. Men jag tror man tjänar på att ta kommando själv. Bestäm att nu är det sovdags.
Det lättar snart. Det lovar jag! Duktiga du!
Å just ja! Snutte! Den väljer inte barnet själv, som jag hela tiden trott, så när jag gav L "ninen", som vi kallar den, började han faktiskt komma till ro själv. L gillar att ha den mot pannan/näsan.
SvaraRaderaLyssna på Fröken Sverige! Det är bara en fas. Allt går över och efter några dagar minns man knappt hur jobbigt det var.
SvaraRaderaFörsök att inte tänka så mycket på tid och klocka. Läs inte överdrivet mycket om hur det "ska" vara. Bara försök tänka som om du är typ en kattmamma med sin kattunge eller något. Strunta i alla konstruerade verklighetstankar och försök att bara njuta av att han är frisk och pigg! Kram!
Jag är ju lite utav ett Anna Wahlgren "fan" och har varit stenhård med Aleksander sen 4 veckors ålder. Nu har han iofs sovit 13 tim per natt utan skrik vid nattning, enligt alla har jag "haft tur". Jag och min vän diskuterar detta ofta, och hur viktigt det är att sova hela nätterna samt att hjälpa barnen att klara sig genom natten UTAN nattmål. För det går faktiskt. (bortsett från sjuka barn) så är det faktiskt DET människan gör, man sover på nätterna punkt slut. Jag tror bara att du måste visa det för honom, träna träna träna..Precis som man tränar inför andra saker. Ha tålamod, visa att du är DÄR men inte brevid honom. Visa att du finns, sjung och ramsa för honom om han är ledsen. Ge honom inte ALLTID mat, för då tröst-äter han. Prova med snuttefilt alternativt en tröja som du har haft en längre period. Kanske pappegojja-tricket. Eller varför inte fem-minuters metoden? Nu är ju din lilla alfons fortfarande väldigt liten och behöver dig extremt mkt, men jag tror att för din skull och för hans skull så är det nog skönt om du har en plan för hur ni ska kunna få in era sovrutiner(natt som dag). När man är ensam förälder tror jag det känns extra bra, det är en fröjd för hjärtat när man lägger lillen i sängen, pussar godnatt och sedan går ut, åh det är tyst.. Åh han somnar själv.
SvaraRaderaJag ska tillägga att inget barn ska behöva gråta sig till sömn.. Ledsen-tårar i en barnsäng innan natten kan orsaka sömnproblmen i framtiden, dessutom kan spjälsängen komma att förknippas med rädsla oro och ensamhet.. Åh det vill vi ju inte förmedla till våra små.
Än så länge är Alfons så liten och skör, men jag tycker absolut att du ska tänka på detta för att ni båda ska må bra. Att ge SÖMN, mat och kärlek. You can do it=)
Åh ni fina!
SvaraRaderaTACK för alla tips! Jag läser och suger in och kommer gå tillbaks till det här inlägget då och då för att se om jag kan hitta nya matnyttigheter att använda också till kommande perioder. Underbart.
Fröken S: Alfons är nu 6 veckor jämnt. Han har inga egentliga rutiner alls, men jag vill att han ska få och att mer sömn ska ingå i dom.
Bulan: Vagn har jag hört av många och är nu lite på jakt efter en superbillig extravagn att ha inne i lägenheten. Bra tror jag. Uppbullad runt sig är han alltid, så det bör han inte kunna klaga på. Snutte trodde jag också dom valde själva men nu har jag tack vare ditt tips utsett en åt honom. En MUUK MUUK trasebit med en panda i ena änden :) Kanske får den heta Pandan eller nåt. Och jag har börjat bli lit eisigare i magen faktiskt, måste inte ta upp varj egång det gnälls lite, det har faktiskt funkat nån gång att gå dit och trösta och nappa lite och han har somnat om. Ingen blev mer förvånad än jag. Och ja, en å en halv timme kanske är mer rimligt, han kan vara lite svår redan efter två, och när han är i bra vilofas och inte uppe i varv så kan han somna till typ varje halvtimme. Han behöver ju sova!
Pobrecita: Ja, fastankarna hjälper lite, men det tar ett tag innan man hittar fram till dom. Länge länge är jag mest desperat och ledsen innan jag sansar sig och tar mig samman och skärper till mig. Då kommer fasmantrat också som Fröken S beskrev :)
Jossan: Mmm, tror också sömn är jätteviktigt, ett mycket primärt behov och inget man kan kompromissa bort som barn. Han sover längre och längre sammanhängande perioder på nätterna, vilket är lika förvånande varje gång jag vaknar efter 5 timmar och försöker minnas att jag har ammat, bara för att inse att jag nog inte har det. Vi har nog helt okej nätter egentligen, men läggning på dagen och på kvällen, när jag vill lägga honom men inte lägga mig själv samtidigt har jag inga rutiner för. Tack för alla tips, jag ska testa! Kram till dig och A!
Har tänkt jättemycket på vad jag skrev och vill tillägga att jag inte gjort allt det där på en och samma gång. När jag tänkte efter så började jag nog inte med försök till rutiner förrän han var i alfons ålder. Innan dess var det bara å hänga med. Allt ger sig så småning om. Och det är ju sjukt svårt att inte ta upp eller dutta vid minsta ljud. Det tog lång tid för mig att lära mig slappna av och hålla mig själv i styr.
SvaraRadera