Vakenhetsmaraton med skrik - ny gren för enmånadsmänniskor

Å söte Jesus. När det kommer kommer allt på en gång. Las ketchupeffekt. En dag innehållande lite av varje. En nyhet är att mitt barn har satt rekord i att hålla sig vaken. Från cirka 12 tills nu klockan 21:30. Kanske tre fjärdedelar av denna tid har det också kommit ljud från honom. Höga sådana, ur strupen. Ungefär för en timme sen brast min tapperhet och byttes ut mot våta kinder. Möjligtvis var det där nånstans han bestämde sig för att inte testa gränsen längre än så.

Jag har under dagen provat allt. Gå, sitta, stå, lägga honom i min säng, lägga honom i babysittern, lägga honom i spjälsängen, leka, sjunga, prata, bära honom i selen, lägga mig själv MED honom i sängen och försöka lura honom att det är natt, gå vagnpromenad, ge Minifom och amma, amma utan Mnifom, ha teve av, ha teve på. Jag har gjort allt utom att åka bil med honom. Det kanske hade hjälpt.

Och när det var som värst nu ikväll skickade jag mycket onda tankar till fadern. Det går an att gapa och skrika om sina påstådda rättigheter, men var är han när hans son skriker tio timmar i sträck? Sedan dagarna efter förlossningen har han inte en enda gång frågat efter hur hans son mår eller hur vi har det. Och här går jag och sköter hans barn dygnet runt och han har mage att kalla mig en rad oförskämda saker. Idag var jag "en äcklig liten skit". För att jag ifrågasatte hans prioriteringar när han inte kunde offra en enda sekund av sin helg på att försöka diskutera de här sakerna kring vårdnad och föräldraledighet han har hävt ur sig via sms de senaste dagarna.

Jag pratade med familjerätten i morse och blev i alla fall lite lugnare. TACK ni fina som peppat med kommentarer och bra tips! Det betyder MYCKET. Man känner sig så otroligt sårbar i såna här frågor. Det verkar ändå som om mammans ställning i vårdnadsfrågor är ganska stark fortfarande, trots att familjerätten helst ser att båda föräldrarna har vårdnaden. Godkänner jag inte gemensam vårdnad så blir det inte så. Och tydligen är det en ganska stor process att ta en vårdnadsfråga till tingsrätten och jag tvivlar på att han skulle klara det. Jag ska dock fortsätta på min skrivelse för att ha allt som kan ligga honom i fatet dokumenterat. Och även gå igenom alla sms från hela graviditeten tills nu.

Bra saker från idag är att jag blev superpeppo efter att ha pratat med familjerätten och kände mig oövervinnlig en stund. Jag och Alfons dansade loss i vardagsrummet till min partyplaylist på Spotify. Han verkade gilla det! Jag kom på att han har hört många av låtarna förut, när jag har varit och tränat under graviditeten. Kanske var det där under dansstunden nånstans han också blev superpeppo och tyckte att nu är det party and no sleep dagen lång.

Annan bra sak är att jag har börjat bli lite kär. I honom, Alfons. Det börjar bubbla och pirra och jag har överseende med det mesta och kan ibland längta efter att han ska vakna när han ligger och sover, så jag får hålla honom och se honom och ha honom nära. Jag känner att det här nog kan bli ganska roligt också.

Och jag önskar att jag kunde skriva lite kortare blogginlägg. Snygga, snitsiga och komprimerade. Jag ska försöka.