The truth is out there

Har hittat till Mamma Vilja s blogg och läser ikapp. Det tar en himla tid att läsa ikapp på bloggar som funnits ett tag. Men så roligt. Det kan ta några timmar och brukar försätta mig i ett totalabsorberat tillstånd. Jag scrollar upp och ner och runt omkring och suger i mig allt. Vilken skatt att få ta del av andras erfarenheter och upplevelser! Vänförtroligheter utan att vara äkta vän i verkliga livet. Vänskaplig är jag naturligtvis om än bara nätledes. Och så tacksam över alla som skriver och delar med sig.

Och igenkänningsfaktorn och trösten i det. Jag blir rörd och full i skratt på en och samma gång. Ja. Det är ju så det är nu. Ränna runt i det smutsiga kaotiska hemmet, försöka trösta en tröstlös och bli så trött själv av det omöjliga i det så tårarna börjar trilla och en fet känsla av värdelöshet infinner sig. Avbrutna duschar och halvätna smörgåsar. Ibland också halvbredda smörgåsar. Äta på en nanosekund. Inte äta alls. Ta en morot istället. Äta med en ammande varelse i knät. Lägga handduk över för att inte spilla ner barnets kläder. Dom som redan är bytta tre gånger samma dag. Kaoset då man ska lämna hemmet och stressen kring det. Förebygga kaoset. När ska jag amma och byta för att minimera risken att han börjar skrika inne på mataffären/bvc/apoteket? Klä på sig själv alla kläder och amma fullt påklädd för att minska risken för att hunger ska hinna uppstå innan man hunnit hem igen. Logistiken och klurandet kring tidigare vardagsrutiner som att gå till tvättstugan. Man hinner se tvättiden komma och nästan passera för att barnet skrek och har nu somnat vid bröstet. En förflyttning kan innebära risk för abrupt uppvaknande och med det tillbaks på ruta ett.

Och att finna att livspusslet hastigt och lustigt demonterats till att handla om att klara av det mest basala under en dag. Äta, gå på toaletten och sova. Så har man hamnat i symbios med en bebis. Konflikter och frustrationer uppstår dock när mamman har fått sova nästan lagom mycket så man för en stund har ork och lust med andra grejer också. Typ städa, fixa och dona, skriva blogg, ringa, träffa nån eller gå iväg och göra nåt utanför hemmet. Då vill bebis ändå bara äta, gå på toaletten och sova.

Jag längtar till vi kommer kunna mötas mer i våra behov. Kanske göra något som vi BÅDA tycker är roligt, samtidigt.