När han sover ser han ofödd ut. Som på en ultraljudsbild. Han blir liksom alldeles genomskinlig och de små händerna åker upp mot ansiktet och han får det där alldeles neutrala utplånade ansiktsuttrycket, som ett foster. Precis så som han måste ha sett ut därinne i mig. Han hade fortfarande kunnat ligga kvar i magen utan att det hade varit onormalt. Det är hisnande att tänka på.
Tänk vilken resa vi har varit med om tillsammans, samtidigt men på varsitt håll. Han som började sitt liv därinne och jag som var värd åt honom med alla förändringar och omställningar det innebar.
Sexton dagar är han nu. Nu sover han för första gången i spjälsängen, jag kunde mirakulöst nog lägga över honom där förut utan att han vaknade. Fredagsmys.
Grattis grattis grattis!!!!!!! :)
SvaraRaderamånga kramar