lördag 26 februari 2011

Umgänge

Två dagar innan faderskapstestet fick jag sms från pappan: "Ville du prata nåt innan testet eller?" ??? JA, jag vill få en förklaring till att han, efter att uttryckligen sagt sig inte velat ha med oss att göra överhuvudtaget, helt plötsligt hävdar sig ha rätt till halv vårdnad och  halv föräldraledighet och säger sig beredd att gå till domstol för att få igenom detta. Och efter detta tillkännagivande gör han sig omöjlig att få tag på, säger sig inte vilja prata med mig och vägrar svara i telefon.

Det hade nog ändå tagit lite skruv att jag påpekade att familjerätten skulle lägga stor vikt vid möjlighet att samarbeta i vårdnadsfrågor. Därför skulle vi nu alltså prata. Han kom in när jag stod och bytte blöja på A och efter att inte ha sett sin son på en månad säger han bara: "Vad äckligt det luktar!". Han var här i cirka tio minuter, under den tiden tittade han inte ens på A som jag då satt och ammade, han frågade inte hur han mådde och ville inte ta i honom.

Jag ville så klart ha förklaringar till hur han tänkte och hur han trodde att han bara kunde ändra sig så där och hur han kunde ha bara rättigheter men inga skyldigheter. Efter tio minuter stack han bara. Han sa att jag skrek åt honom. Vilket jag naturligtvis inte gjorde ammandes med A i famnen. Men han hittade inga motargument, blev frustrerad och behövde hitta en anledning att bara få dra. Alltså skrek jag åt honom.

Senare svarade han faktiskt i telefon. Jag ville veta hur han kunde bete sig så mot sin son. Då sa han att han visst ville träffa A och ville att vi skulle bestämma tid för det. Så han var här i onsdags och även igår, ungefär två timmar per gång, och det har gått bra. Jag vill inte att vi diskuterar någonting utan en medlande part så vi har bara pratat om neutrala saker och om A. Han har bytt blöja och sövt, A var lite orolig med honom, ny lukt, ovan hantering etc. Men det gick ändå hyfsat.

Nu återstår att se hur saker utvecklar sig framöver.. Det verkar ju variera med dagsformen, minst sagt.

2 kommentarer:

  1. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144499213

    Ett tips är att läsa allt om psykopater. Känner igen känns det här allt för väl...
    Menar inte att stressa upp dig nu, mer att göra dig medveten om hur du måste sköta detta innan det blir värre. Verkar som att ni ändå kommer lite överens? Har jag fel? Vet ju inte historiken eller om han är våldsam etc men jag tror att man, ifrån rätt utgångsläge och genom att enbart behandla människan SUPERVUXET, självsäkert, extremt objektivt och moraliskt riktigt , kan förhindra att han åtminstone blir ett hot mot er vardag. Kanske lyckas du tom skrämma bort honom genom din riktighet, så att han faktiskt håller sig väck. Jag är hemskt ledsen att säga så, men ibland är nog det lika bra så att man kan få lite jävla lugn och ro.

    SvaraRadera
  2. Vi kommer överens på vissa nivåer. Vi kan mötas kring vissa fenomen och företeelser. Men mestadels krockar det både vad gäller vardagsbestyr och vad gäller mer grundläggande frågor kring värderingar och livsföring etc.

    Han har inte varit fysiskt våldsam mot mig men har ett mycket skadat barn inom sig själv som får honom att agera väldigt omoget och även självdestruktivt. Ofta vill han väl, men klarar liksom inte av det. Och när frustrationen blir tillräckligt stor så vet jag faktiskt inte. Har inte sett och vill inte se.

    Ja, bra att vara rak så klart. Tack för tips.

    SvaraRadera