Fear factor och tre veckor idag

Fear factor: Jag duschade nyss och kände en TRÅD. Från ett STYGN. Harregud vad läskigt. Jag har ju som bekant totalskräck för sånt som befinner sig inuti min kropp och/eller har med att den är trasig att göra. En ganska lång tråd var det. Jag drog inte i den..

Tre veckor är lillpysen idag. Så här får man nästan inte säga, men vad FORT det har gått! Om tio dagar är han en månad. En mycket behaglig första vecka, åtminstone ljudmässigt sett, har följts av två med mer volym. Magknip kanske det kan vara. Hans skrik ger mig inga ledtrådar så som det sägs att det ska göra. Jag har ingen aning om vad han vill när han skriker. Om det är hungerskrik, ontskrik, ledsenskrik, tröttskrik eller blöjskrik. Jag brukar prova allt, varje gång.

Han är tokig på nätterna. Jag tror det jäser extra i hans mage när han har ammat på natten. Han ligger och sprattlar, sparkar, stönar och jämrar sig. I ett par timmar. Lugnar han sig kan det vara för att han har börjat hicka som han ofta gör. Då orkar han inte göra något annat samtidigt. Att rapa honom eller gå med honom brukar inte hjälpa. Man får helt enkelt vänta tills han blir så trött så han somnar.

Han är sjukligt söt när han är vaken och harmonisk. Betraktar sin omgivning och det verkar som han börjar fästa blicken lite grann. Han har upptäckt sin Alfons Åberg sprattelgubbe vid skötbordet och spanar på den när vi byter blöja. Och så glor jag på honom i ett så han blir tvungen att titta tillbaks av ren artighet.

Samtidigt som det går fort går det också mycket sakta. Han blir ju aldrig FÄRDIG. Jag hoppas varje dag att vi ska kunna rita med kritor och att jag ska lära honom cykla. Och baka och prata och mysa. Men han blir finare för varje dag, och det kommer bli enormt att få följa honom på vägen.