Från ordning till kaos

För en anal ordningsfascist med grava kontrollbehov börjar jag ana att det här med småbarnshavande på vissa plan kan komma att bli rent terapeutiskt. Det finns helt enkelt inte en chans att ha det så undanplockat som jag annars kräver för att jag tror att jag ska kunna må bra. Och jag kan bara se på och acceptera. Och till och med gå och lägga mig på kvällen fast disken är odiskad och massor av grejer i hallen inte står i ordning. Det är ju jättebra.

Jag blir förvånad när jag kommer in i köket och ser att där inte är undanplockat efter frukosten jag slängde i mig och att badbaljan står kvar med kallnat oljigt vatten och jag inte ens har tänkt på det. Jag har fokus på annat. Och är så pass trött att jag prioriterar att gå och lägga mig på kvällen framför att ställa mig och diska.

Bra tror jag.

Jag börjar tycka det är lite charmigt när det ligger barngrejer här och där. I den där högen i soffan ligger själva barnet med terapeutisk verkan.