Idag hade min hyrfilmsprenumeration skickat mig "I taket lyser stjärnorna", svensk film från 2009. Den var bra och verkligen något som spann vidare på mina nojor jag har fått på sista tiden. Så kanske något jag inte skulle ha sett. Men jag fick i alla fall lipa ur mig ordentligt. Den handlar om en tonårstjejs förtvivlan och vilsenhet inför sin cancersjuka mammas tillstånd och senare död.
Jag har just börjat stirra upp mig nåt vansinnigt över att det ska hända mig något. Vem ska då ta hand om Alfons? Det sägs att man ska fokusera mindre på sig själv när man fått barn men jag är självmedveten och rädd om mig själv som aldrig förr. Jag har aldrig svimmat i hela mitt liv men har nu börjat tänka på hur det ska bli om jag plötsligt svimmar här hemma och blir liggande i flera timmar. Hur ska Alfons ha det då?? Jag blir ju fullständigt livrädd. Det skulle ju kunna gå flera dagar innan nån letar efter mig.
Precis så känner jag också! det blir nog ännu mer så när man är ensam med barn. Jag kan få panikångest över tanken att jag kanske halkar i källartrappan på väg ner till tvättstugan när lillkillen ligger och sover i lägenheten (även om jag rekommenderade dig att gå ner när din lillis sover:)). Vad händer med mitt barn då? Vad händer med barnen om jag blir sjuk? Usch. Hemska tankar...
SvaraRaderaoch de där "förstaåret-böckerna"... Jag tror jag klistrar över en stor fet bild på mig och Lillkillen över hela "pappa och mamma" sidorna - så är det löst :)
Har du ingen kompis / vän som du kan stämma av med att ni skickar ett sms till varandra kl 09 och 18, och stämmer av läget? Jag förstår att du känner dig nojig -. det gör man även om det finns en till förälder i närheten. Nu tror jag verkligen inte att något ska hända (vad är sannolikheten eg??), men jag förstår din KÄNSLA!!!
SvaraRaderaHör av dig om du vill ha en sms-kontakt!!!
Fröken: Ja! Vägen till tvättstugan är en dödsfälla! Åtminstone kan man måla upp den som en sådan. Men lite adrenalin kanske också gör att man faktiskt skärper sig och INTE snubblar ihjäl sig just där och då.
SvaraRaderaBra med egen bild på familjesidorna, you go :)
Fyndet: Jag har tänkt ungefär den tanken men tror att det skulle kunna bli utryckning i onödan väl ofta. Man har ju så himla oregelbundna vanor med en sån här spädis hemma. Plötsligt sover man, duschar, skriks i örat på, ammar långt från telefonen just när man skulle skickat det där sms:et... Och så blir det oro.
Tack för erbjudandet! kram!