Krig

Från galenskap version 1.0 höjdes denna nivå under gårdagen till en helt supergalen version 2.0. Av pappan. Efter att inte ha brytt sig ett skit under graviditeten eller varit ett stöd för mig eller på något vis uppvisat engagemang för det kommande barnet och inte heller sedan pappadagarna efter förlossningen (då han var här sju dagar av tio, resten på annat håll) ha hört av sig EN ENDA GÅNG för att fråga hur hans son mår eller hur det går för oss, hävdar nu denna människa triumferande att han minsann har RÄTT till gemensam vårdnad (eller DELAD vårdnad som han tror att det heter) och RÄTT till hälften av föräldraledigheten! Detta är samma person som ännu inte heller betalat en enda krona av vad Alfons har kostat hittills.

Och det är samma person som också insisterat på ett faderskapstest som ska tas på onsdag på familjerätten. Han gör inte detta av kärlek till Alfons utan för att jävlas med mig. Han känner inte ens kärlek för Alfons. Han tror att det funkar ungefär så att efter halva min föräldraledighet kommer han och hämtar Alfons och tar hem honom till sig. Ett spädbarn som aldrig varit hemma hos honom och som i princip aldrig träffat honom!
Han hävdar att han ska ta detta till domstol. Jag är så otroligt stressad och livrädd att dom ska ge honom gemensam vårdnad. Jag behöver inte det här. Jag sov max två timmar inatt och Alfons känner av och är orolig också. Mitt huvud känns som en ballong. All denna information har jag fått via sms från honom. Jag säger att vi måste ju prata om det här om han menar detta på allvar. Han skriver tillbaks att inte vill prata med mig och inte träffa mig. Där sprack alltså grundförutsättningarna för gemensam vårdnad som kräver att man kan samarbeta kring barnet.

Jag kommer kontakta familjerätten igen och försöka få till ett enskilt samtal med någon jurist där för att få exakta besked om mina möjligheter att behålla ensam vårdnad. Jag har aldrig någonsin hävdat att han inte ska få träffa Alfons, tvärtom. Han har aldrig velat och aldrig intresserat sig. Och umgängesrätt finns självklart och den är till för Alfons skull och det kommer jag aldrig motsätta mig. Men att den här labila, irrationella och ansvarslösa personen som inte klarar av att ta hand om sitt eget liv ska ha rätt att fatta juridiska och ekonomiska beslut kring mitt barn gör mig tokig och galen och skräckslagen.

Den närmaste dagarna kommer jag tillbringa all ledig tid jag kan få vid datorn för att skriva ett dokument till familjerätten där jag förklarar varför jag anser att pappan är olämplig som vårdnadshavare. Om jag uppdaterar dåligt här på bloggen så är det därför...

Peace.