Jag fattar inte hur man inte kan vilja träffa sitt eget barn. Och inte heller på något sätt visa att man bryr sig om det. Jag borde inte blir förvånad, men jag blir det ändå. Och jag fattar det verkligen inte.
Jag har hört argument som att den biologiska fadern inte är så relevant och att det är vem som verkligen finns där som räknas. Ja, förvisso. Och jag för min del kan inte heller se att just den här biologiska pappan skulle tillföra så mycket i barnets liv. Själv kommer jag från hyfsat uppstyrda familjeförhållanden. För mig är det en väldigt dramatisk och drastisk sak att inte ha kontakt med någon av sina föräldrar. Jag kan förstå det om den ena föräldern är kriminell eller våldsam. Men det är så otroligt sorgligt att ett litet barn ska växa upp med vetskapen om att det finns en vuxen, som dessutom är barnets biologiska förälder, som inte vill kännas vid det. Jag tror att känslan av att vara avvisad och oönskad och därmed också oälskad av den som borde ha älskat det mest kan lämna livslånga spår och sår i ett litet barn.
Det är ledsamt att Alfons inte bara ska vara superälskad och en källa till glädje. Han har inte gjort något för att förtjäna att bli bortstött eller förnekad och jag vill aldrig att han ska behöva känna så.
Övergår mitt förstånd med. För det är ju i första hand inte han som kommer lida av det. Så ego. Så sorgligt.
SvaraRaderaVill skriva nåt peppande men allt känns fjuttigt.
Utifrån det lilla jag vet om dig genom bloggarna känner jag på mig att du kommer vara en fullständigt lysande förälder till A. Och jag vet att det inte är till någon större tröst när man känner sig sviken och besviken över relationen som inte kommer bli som man hade hoppats, men A kommer få andra förebilder som är värda hur mycket som helst.
Och jorden kryllar ju inte direkt av killar med ett känsloliv av kvinnlig touch du vet, så vi får i alla fall en chans att göra våra avkommor och dess medsystrar en tjänst. Även om det sorgligt nog är till priset av en utebliven far.
Du är bäst!
Och så är ni sjukt fina på nya bilden. Kram
Din kommentar funkade som pepp, tack! :)
SvaraRaderaJag kommer att göra allt för A och för att han ska få det bäst och bli en bra människa. Så gott jag kan. Så klart. Precis som jag vet att du gör för L och gör det fantastiskt.
Och just den här barnafadern kanske inte hade främjat just den typ av uppfostran och värderingar jag vill föra vidare till min son, but still. Kärlek kan ett barn aldrig få för mycket av, oavsett vilket håll den kommer ifrån. Och att ens pappa älskar en när man är så fantastisk som A är faktiskt det minsta man kan förvänta sig. Så det är en sorg. Än så länge bara för mig. Kanske inte ens ett problem för A, vad vet man.
Tacktack för stöd och komplimanger!! :)
Bra det funkade ändå. :)
SvaraRaderaMan kan bara sia om framtiden, men A kommer hur som att ha det bra med de som älskar honom mest.
Inte för att snoka, men var han, pappan, med på förlossningen och kan ändå med att inte vara i A's liv?
Så himla fint du skrev om att du bestämt dig. Nu är det du och A. Så tänker jag om mig och L.
Ibland tittar han djupt in i mina ögon, då bölar jag. Det är som att han vet allt! Precis som A ser ut att veta allt med sina djupa, mörka ögon. Starka band.
Alfons hade vett att dra igång förlossningen samma dag som en av mina bästa vänner sen tonåren som bor utsocknes skulle komma på besök. Vi gick på Ikea hela dan och klockade mina värkar, fick stanna och hänga över bokhyllan Billy och profylaxandas. Det var en tisdag. På kvällen stannade hon kvar och körde in mig till förlossningen. Hon stannade där under hela tiden och var ett FANTASTISKT stöd. Hade INTE klarat det annars! Pappan kom dit vid 8 på onsdagsmorgonen och var med tills Alfons föddes vid 16, så han var med på sista halvan.
SvaraRaderaOch jag trodde ju mycket riktigt som du att om något skulle bidra till att bonda så skulle det vara att se sitt eget barn födas men så verkar icke vara fallet..
Jag tror jag får skriva en bloggpost om förlossningen snart :) Innan jag förtränger detta hemska. Jag har inte fått hem min journal än, hur lång tid ska det ta?
Ja det är stort med den forskande blicken nu när han börjar kunna fokusera... Ser rakt igenom. Och man vill kunna visa de där ögonen en fin och kärleksfull värld.