En annan sak jag lovade mig själv att inte göra som förälder är att klaga. Föräldrar klagar på tok för mycket tycker jag. Om hur trötta de är och hur jobbigt det är att ha barn. Men inte så många har fått barn av tvång. Har man ett eller flera friska barn borde man vara glad för det.
I synnerhet med tanke på vilken gräddfil man åker i som förälder. Nu menar jag samhälleligt, inte alltid på ett privat plan så klart. Alla klappar och hurrar och ursäktar en för allt när man har barn. Man får bidrag av staten utan att ens behöva be om det. Vilken annan grupp än föräldrar slipper slåss för statliga utbetalningar? Ensamstående föräldrar, men inte sjukskrivna eller arbetslösa, kan söka bostadsbidrag. Och folk stannar en på gatan som vore man värsta rockidolen och gratulerar och ska heja på en och titta på ens telning. Och kassörskan på Ica packade min kasse idag för att Alfons hängde på armen och gjorde mig enarmad! Det är röda mattan, så klagomål borde vänta till en annan dag.
Men han har blivit som förbytt. I helgen funderade jag på att sätta ut honom i skogen så hans riktiga mor kunde komma och hämta honom. Det skriks. Så fort jag försöker förflytta honom en millimeter från min byst förvrids det annars så näpna ansiktet i vredesmod och onda plågor. Han borde vara mätt för han har legat länge och på båda sidor. Och när det ska kläs på, fixas, torkas och om man ombeds sova själv på en kudde en liten liten stund så mamma kan gå och kissa och plocka lite lite i kaoset, då skriks det också.
Väldigt tröttsamt. Man känner sig otillräcklig, ledsen, less och jävligt utmattad. Fick klartecken att börja med napp idag, vågade inte utan att rådfråga BVC. Nu ligger två nappar ensamma och övergivna här på bordet. Han ville inte ha en sån sak fastsittande på ansiktet. Det blev sura minen igen och kväljningar på det och ut åkte den lilla plastbiten i all hast. Flera försök, oförändrat resultat.
Dessutom har jag börjat få ont i bröstvårtorna. Som tur är är han vacker även när han skriker,
Två nappar söker mun. Här var dom inte välkomna.
Ja du nappen är en välsignelse när de väl tar den. Det tog några dagar för L att vänja sig. De "stora" napparna satte han i halsen så jag testade en prematurnapp. Den var lagom och den släppte han gärna inte ifrån sig sen.
SvaraRaderaSer inte på bilden vad det är för storlek, men om inte prematurmodell så testa. Formen på dem är dessutom lite mer bröstvårteliknande : )
Och nu blev jag visst nappexpert här och jag vet att alla barn föredrar olika nappar, men jag upplever att de i mjukare material som gummi gillas bättre än de i plast. OCH, ju rundare själva sugdelen är, desto godare...
Man kan säga att det finns för många olika nappar också :)
Du är bäst! Glöm inte!
Alltså, herregud sicken sötonge!
SvaraRaderaJag håller med om att de är väl stora de där napparna fast de utger sig för att vara från 0 månader. Efter andra dagen av nappförsök utan framgång inser jag att prematurnappar är det jag ska leta efter. Kan det finnas i välsorterade livsmedelsaffärer eller är det Apoteket som tillhandahåller?
SvaraRaderaJag och A tackar och bockar för komplimanger :) Jag tycker ju han är det sötaste så klart! Döm om min förvåning men jag tycker han är minst lika söt som L, så jag är nöjd faktiskt :)
Haha han är MINST lika söt som L!
SvaraRaderaJag gick raka vägen till Apotek för de napparna så jag har ingen aning om de finns på andra ställen tyvärr.