onsdag 2 februari 2011

Gud vad duktiga ni är

alla ni soloföräldrar som har gjort det här så mycket längre än vad jag har! Hur hittar ni balans och glädje i det här landet av icke-sömn, stress och frågetecken kring hur man gör och hur det ska vara och i sällskap med Huvudvärken från Helvetet? Jag har fortfarande inte lärt mig att sova på dagen, det kanske är där nyckeln finns...

Idag är det förvisso lite lugnare än vad det har varit de senaste fyra dagarna. Jag har försökt tvinga in mer sömn och idag har det inte varit lika skrikigt. Nu har jag lyckats söva honom i min säng och till och med gå därifrån. Tidigare tog vi långpromenad i solen och det var skönt. Nu är nästa utmaning att jag strax har tid i tvättstugan. Ska jag springa ner och lämna honom själv i några minuter medan jag lägger i tvätten? Eller ska jag väcka upp honom och sätta honom i selen och ta med honom? Hur gör man? Jag kan ju inte vara den enda föräldern som lever själv och inte har tvättmaskin i lägenheten.

Alfons och mormor. Han har sina gulliga stunder också.

6 kommentarer:

  1. Oh mjau! Han har sannerligen sina fina stunder den gossen.
    Jag brukar ta med honom i vagnen om han sover annars i sele. Dock har jag inga trappor att streta upp och ned för.
    Du löser det. Det verkar man göra med allt. Vetifan hur det går till men allt verkar möjligt för sådana som oss.

    SvaraRadera
  2. Vi hade bara nr 1 när vi bodde i lgh, men om han sov brukade jag lämna i 5 min när jag sprang ner för att ta hand om tvätten. Annars hängde jag hnm i selen redan i förebyggande syfte, så hängde han med.

    Se bara till att du inte glömmer nyckeln om han är kvar i lgh - det besparar dig mycken oro (säger hon som vet...).

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte om du har sjal? Men bärsjal var lösningen för oss, eller en bärsele, då kan man fixa det mesta, då är händerna fria!

    Hls Pappa Pellerins dotter

    SvaraRadera
  4. Du är ju bara i början av föräldrakarriären så det klart att du känner så. Med tiden så löser man det mesta. Jag kan inte heller sova på dagarna men det är fantastiskt vad lite sömn man kan gå runt på som förälder...
    Sover han så lämna honom sovandes i lägenheten medan du går ner i tvättstugan. OM han skulle vakna och skrika lite så är det inte farligt. Inget barn lider av att få skrika lite :)

    ps. Gud vad söt han är!

    SvaraRadera
  5. Hej Sofia, jag har i en timmas tid, förtvivlat letat igenom ALLA MINA KOMMENTARER för att hitta JUST din, där även din blogg är länkad! Äntligen fann jag den och möts av en bild på VÄRLDENS sötaste lilla Alfons. Jag blir så glad för din skull. Hoppas att allt har gått bra under förlossning och efter. Jag vill bara skriva att jag önskar dig&Alfons all lycka, och kämpa på... Att va ensam är tufft, speciellt när man inte har några som helst erfarenheter. Men med handen på hjärtat så kan jag skriva att känns som att man inte har gjort något annat, såhär efter sju månaders mammaroll. Du och Alfons kommer få ett FANTASTISKT liv tillsammans.

    Tveka inte att fråga om det är något du undrar över, eller bara tips i övrigt. Jag har varit med om det mesta och är dessutom själv. I början är allt svårt, men det vänder.


    Stora kramar från mig och Aleksander

    SvaraRadera
  6. Hej ni fina! Då gjorde jag rätt då :) Jag lämnade honom i lägenhetn när han sov och sista vändan när han hade vaknat hade jag med honom ner i selen. Det gick bra!
    Nästa vecka ska vi kanske lära oss att ha hund också. Hon bor hos min pappa just nu.

    Jossan: Jag är glad att du hittade hit igen och fick senaste nytt! :) Jag tittar till din blogg också och ser vad ni har för er du och A. Vissa dagar har jag varit så trött att jag inte kommer ihåg vad Alfons heter. Det är alldeles tomt i huvet. det namn som dyker upp först brukar vara Alexander, kanske efter din klimp :)
    Tack för stöd och pepp, kram tillbaks!

    SvaraRadera