Where the magic happens

Skötbordet. En plats för naturens under av varierande slag. Ofta finns det ingenstans han kommer till ro som just här. Han kan ha skrikit en god stund, jag ska kolla blöjan och lägger honom på just skötbordet. Och han tystnar på en millisekund. Ofta för att storögt och förundrat studera Alfons Åberg som hänger inom lämpligt fokusavstånd till vänster om honom.

Här kläs det också av och på, då oftast inte under lika delikat tystnad. När alla kläderna och blöjan har plockats av brukar det hända. Alla kroppsöppningar som kan hållas stängda, öppnas. Samtidigt. Inte helt sällan när barnet är nybadat. Och hela skötbordets klädsel och barnets klädsel måste bytas. Jag har redan hunnit muttra några gånger om vad det är med individer av hankön som gör att dom måste kissa PÅ saker.

Lite av kräket brukar sparas tills efter skötbordet då man är fullt påklädd i ren stass. Då kräks det på den. Eller dom, i plural. Vi skulle till sjukhuset idag på eftermiddagen och hann innan vi kom iväg byta kläder tre gånger.

Inatt drömde jag att jag plötsligt hittade en tvättmaskin i lägenheten. den hade liksom alltid stått där, jag hade bara inte tänkt på den. Jag minns känslan av lycka från drömmen. Att nu skulle allt ordna sig och bli annorlunda!

Snacka om att ha tagit ner sina drömmar till en mer basal nivå...

Ett magiskt hemmabygge. En Antonius arbetsbänk från Ikea med påskruvad skötyta av spånskiva.

Kompisen Åberg.