Jag är chockad över att något kunde göra så fruktansvärt ont. Inte på något vis hade jag kunnat förbereda mig på den smärtan som det innebar att föda. När jag kände kraften i det vulkanutbrott som jag hade tagit min kropp i besittning och höll på att eruptera helt bortom min kontroll blev jag också så fruktansvärt rädd. Det förstärkte nog smärtupplevelsen.
Och så, lustgas, som har provocerat mig sedan förlossningen. Jag citerar Wikipedia om lustgas: "Den är relativt ofarlig vid kontrollerad användning, milt bedövande, men inte narkotikaklassad" och "I slutet av 1700-talet upptäcktes att lustgas kunde förändra medvetandet, ge berusning och stilla smärtor."
Lustgasen gjorde för mina smärtor inte ett smack. Lite yr i skallen och lite ljudkänslig blev jag. Och masken var bra att skrika i. Det kanske är därför dom ger den till födande, för att dämpa ljudnivån på avdelningen. Men allvarligt, en "milt bedövande" gas från slutet av 1700-talet är det som är den mest använda smärtlindringsformen på förlossningsavdelningar. Att föda barn som väl relativt allmänt erkänt är det allra mest smärtsamma som en människa kan gå igenom? Jag kan säga med hundraprocentig säkerhet att hade män fött barn så hade vi ännu i dessa dagar inte behövt hålla till godo med en gas från 1700-talet som huvudsaklig smärtlindring. Då hade vi troligtvis frambringat barn under full narkos.
Behöver jag nämna att av min förlossningsplan återstod ungefär halvvägs in i förlossningen endast smulor och ett triumferande hånflin...
Uh, hela livmodern drog ihop sig när jag läste din beskrivning av smärtan och det som sker i kroppen. Fy fasan!
SvaraRaderaJag kunde inte läsa min journal förrän flera månader senare. Det gick bara inte.
Och så vill jag säga att jag är så glad att du är tillbaka och att ni är så förbaskat fina du och din kille!
Just ja! Prata om det är bra. Jag tror att det är viktigt att bearbeta den här upplevelsen trots att det är det mest naturliga i världen.
SvaraRaderaLustgas var min bästa vän under förlossning 1 och 2, även om jag spydde som en räv under nr 2.
SvaraRaderaMed ebbalinafina (dvs nr 3) hann jag ju knappt in förrän hon anmälde sin entré till jordelivet så där var lustgasen inte till mycket hjälp.
Även om det är smärtan från en annan plats när bebe ska passera spinae så skulle jag, vore jag 15 år yngre, gärna tänka mig tanken igen...
kram till dig och Alfons - förlossningen är över!!!
Lustgas rules!!! Eller ja masken i varjefall.
SvaraRaderaOch personalen var nog glad att jag hade den, synd för mig att den satt fast i väggen, annars hade jag även använt den som något form av vapen och slängt i skallen på diverse personal.
Kanske är det därför den sitter fast?
Jaja, jag är ny i din blogg, hittade hit via Fröken Sverige. Och jag tror jag hänger här ett tag. ;)
Ja det är ju jätteviktigt och intressant att prata om. Förlossningen. I detalj liksom. Jag är helt chockad över att ingen hade sagt att det kommer göra så ont så att smärtan är ett monster som äter din kropp och din hjärna och gör dig till ett urtidsdjur som inte bryr sig om varken barn eller något annat, bara att överleva.
SvaraRaderaJag är glad för er skull ni som haft glädje av lustgasen! :) Och imponerad av er som vågat göra om äventyret både två och tre gånger... Jag kommer behöva en lång tid av glömska efter min förlossningsupplevelse.
Och välkommen du som är ny! :)