Hej utvecklingssprång!

Ute singlar ännu mer snöfnas. Det ligger ett nytt litet lager pudrat på bilen. Hej atomvinter! Fast solens läge skriker att nu är det vår och den där fågeln som alltid sjunger så där vårkaraktäristiskt gör det för full hals trots att den får lungorna fulla av minusgrader. Det stämmer inte. Våren, lägg in en attack nu PLEASE, det kommer ändå ta ända till april att få väck dom här enorma massorna vitt helvete som vintern besudlat landet med.

Mitt barn har blivit som förbytt de senaste dygnen. Jag som var så nöjd med att han hade börjat bli stor. Bytt upp sig till storlek 56 samt börjat få lättare att ligga och sova på egen hand. Backlash. Han har inte gått att lägga ifrån sig på flera dagar. Och han vägrar dessutom att under några omständigheter sova. Jag gör idoga försök förgäves. Jag har försökt fylla i en blankett länge nu. Det går inte.

Men, då slog det mig, det här med utvecklingssprång! Att jag skulle kolla upp. Inte för att jag har den tydligen eminenta och eftertraktade boken Växa och upptäcka världen, den är nämligen slut på allehanda håll inklusive förlag och på Tradera går den på auktion för 500 spänn. Men jag googlade utvecklingssprången och insåg att jag kanske får säga; hej utvecklingssprång. Barnet är ju 5 veckor i morgon och det är runt omkring då det händer.

Gnällig, orolig, osjälvständig, klängig, svårt att sova, vill inte äta. Check på alla dom. Bra att man vet. Men det där schemat såg ju ruskigt ut. Många svarta veckor framöver. Kanske ändå mer synd om A än om mig, han får ju liksom förstahandsupplevelsen av det där hemska. Att känna sig förvirrad och vilsen och skrämd av allt nytt i världen. Men hela A:s varande är ju också ett enda långt utvecklingssprång för MIG av sällan skådat slag. Jag ska upptäcka allt som har med hela den här barnvärlden att göra, under hormonpåverkan och skarpt stressande yttre omständigheter.

Det är faktiskt inte konstigt att man känner sig lite kinkig ibland.