tisdag 3 maj 2011

Syner man sällan ser



En glad Alfons. Här skrattar han med äkta skrattljud för första gången. Det var häromdagen och det var fantastiskt men tyvärr en engångsföreteelse. Mitt barn hatar allt utom att gå och fika. Då sköter han sig ganska bra.

Vad ska jag göra? Varför skriker han och är missnöjd varje vaken stund? Vad är det som inte är bra? Nu har jag provat allt. Förut funkade det alltid att bära, nu skriker han även när han blir buren. Jag tror inte han har så hysteriskt ont i magen, han kryper inte ihop på det där typiska magontsättet, han bara gastar ändå. Han verkar rasande och vansinnig. Skitförbannad och ledsen. Jag har provat att ta av kläder och ta på kläder. Amma och inte amma, leka och låta vara ifred. Bära och sitta i babysitter. Jag tror jag har provat allt.

Jag trodde det kanske var svampinfektionen i munnen eller möjligtvis ögoninflammationen men svampen är behandlad och nästan borta och ögat är mycket bättre. Allt återstående hopp sätter jag till teorin att han är hungrig. Att mjölken inte är tillräcklig i mängd eller kvalitet. I morgon ska jag rådgöra med bvc om det kan vara okej att testa att ge ersättning som tillägg till amningen. Jag vill bara se vad som händer.

Hoppas hoppas.

5 kommentarer:

  1. Det låter jobbigt, hoppas att BVC har något bra tips/idé att hjälpa dig med.

    SvaraRadera
  2. åh ja det låter ju jättejobbigt. Bambi hade en sån period, två-tre veckor, men det funkade att bära och att amma... förstår din frustration! Tror det är sunt att prata emd bvc, har du nån som kan komma och ta honom en stund? Du behöver nog andas lite. Kram!

    SvaraRadera
  3. Åh vad jag känner med dig! Visst är han runt fyra månader nu den lille?

    Nu är ju alla barn olika och faser och språng lika så, men runt de fyra månaderna trodde jag allvarligt talat att jag skulle ge upp lite. Stökig, frustrerad och uttråkad unge, dag som natt. Försökte ge ersättning som tillägg inför nätterna men det gjorde varken till eller från på nattron, bara till som i en fullkissad blöja.

    Min räddning var öppna förskolan. Där var han nöjd. Och blev trött.

    Har tyvärr inga superråd att ge, men kan för en gångs skull säga att det bli bättre och verkligen mena det. Om det är fasrelaterat så blir det det. Jag lovar!

    Och du, tusen tack för posten bästa!

    SvaraRadera
  4. Jag hade en bebis nära på likadan. Han skrek i sex månader, typ. Det gick över magiskt på en dag faktiskt. En dag satte jag honom i en gåstol och så pinnade han iväg och hans humör blev så mycket bättre. Jag tog med kompisens gåstol hem. Nu har han gått färdigt i den, fem månader senare. Hans humör är betydligt bättre än då generellt, det är skönt.

    SvaraRadera
  5. bambismamma: Jag har viss avlastning att få, men det är så himla tråkigt att veta att ens barn inte är nöjt och tydligen inte mår bra, även om nån annan har honom.. Min mamma var här ett par dagar, hon blev ganska sliten och tyckte det var ganska skönt att åka härifrån igen... :) Han sliter ut oss skrikhalsen. Kram tillbaks!

    Bulan: Ja, snart fyra månader, tre och en halv är han. Fas låter bra, det tar vi. Och det verkar himla lovande att det kan finnas en andra sida att komma ut på som en lyckligare bebis.. Ja, jag upplever också att det är mycket frustration bakom alltihop. Han är bättre när det händer mycket runtomkring, men kan vara oberäknelig även då.

    Tack för support och varsågod för posten du bästa! :)

    Caroline: Sex månader låter jobbigt... Men jag fattar verkligen gåstolsgrejen, jag tror att A också vill göra så. Jag tror att bakom hans galenskap ligge rmycket frustration över att vilja men inte kunna. Han vill liksom ut och cykla runt runt och springa snabbt som tusan men kan bara ligga på rygg och sparka. Skönt att höra att din bebis har lugnat sig! :)

    SvaraRadera