Igår hängde jag med ett sånt där parförhållande med barn. Jag brukar oftast bara träffa dom var och en för sig, hon som är min vän sen förr och han som har blivit min lattemorsakompanjon nu när vi båda är föräldralediga.
Och så var det precis så där gnatigt som jag befarar att det ska vara att ha ett förhållande kring ett småbarn. En latent irritation mellan parterna där det tas varje chans att hugga. Det saknas en sked i skötväskan: "Men åååh, att du aldrig lär dig packa väskan ordentligt." Apropå de köpta bullarna som var nästan lika goda som hembakta varpå jag föreslog att den hemmavarande parten skulle slå till med bullbak: "Ha, du som inte ens lagar nån mat när du är hemma."
Det är väl också sånt som kan sägas med kärlek och visst överseende men i detta fall var det uppdämd irritation och lagrad frustration, inte att ta miste på.
Åh vad jag tror att jag skulle bli precis så där irriterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar