Ja man ska ju tydligen oroa ihjäl sig när man har fått en till människa att ta hand om. Jag har redan börjat fundera mycket på hur allt ska bli sen. När den här årslånga smekmånaden är över. Om det nu ens kan bli ett år, jag vet inte hur länge mina föräldradagar egentligen kan räcka för att kunna stanna hemma. Jag har bokat möte med Försäkringskassan om en dryg vecka för att försöka förstå hur allt egentligen ligger till med den där föräldrapenningen. Jag måste bena ut med nån som kan det hur jag bäst ska kunna disponera A:s dagar.
Ska den där lille pysen sen vara på dagis dagarna långa medan modern jobbar heltid för att säkra hans materiella välfärd? Och kommer vi överhuvudtaget ha någon materiell välfärd eller är det rakt ner i fattiga-barn-i-Sverige träsket som gäller? Det spränger mitt hjärta bortom allt förnuft och sans att A ska behöva sakna nåt. Att jag inte ska kunna ge honom sånt som han ser att andra barn har och gör. Jag fattar att man gör vad som helst för sina barn. Sjukt, men svälta sig själv för att ungen ska kunna få en Iphone och slippa bli retad i skolan, ja. Prostituera sig för att kunna ge sitt barn mat, ja, vilken dag som helst.
Och så lite trösteord; det viktiga köps ju inte för pengar.
SvaraRaderaTänk tillbaka på när du var liten, är det något som ditt hjärtat brister av att du inte fick?
Och om, var det i så fall något materiellt?
Sen är det ju oxå så, att lika lite som vi visste för fem år sen hur livet skulle se ut nu, vi vet hur livet kommer vara om fem år framåt.
Släpp katastroftänket. ;)
kram från PPD igen
Det var faktiskt lite jobbigt att min familj var lite ute och efter. Vi hade svartvit tv fram till 1987!! Det var ett stort stressmoment att ta hem kompisar. Hoppas dom inte vill att vi ska kolla på tv liksom.
SvaraRaderaOch det hade nog varit jobbigt om vi aldrig hade gjort nåt på somrarna. Det var mycket Österlen för mamma kommer därifrån men också Paris en gång och stuga i Danmark och lite sånt. Hade vi tvingats vara bara hemma av ekonomiska skäl så tror jag faktiskt att det hade känts.
Men, du har rätt, inget katastroftänk, det ska ju inte vara föräldrapeng som gäller resten av livet..
Kram och tack för kommentar!
Hoppas att du kan få vettig hjälp från FK. De finns faktiskt riktiga guldkorn bland deras handläggare men man ska ju ha turen att råka på dem också!
SvaraRaderaJag måste tipsa om att hålla ögonen öppna efter stipendier och bidrag ur fonder! Jag trodde att det där snacket om att det skulle vara lätt att få stipendier bara var just snack, men då räkningen till sonens småbarnsrytmik skulle betalas googlade jag ändå runt, hittade en fond på vår kommuns hemsida som skulle avvecklas, det var alltså någonslags sista utdelning, och slängde iväg en ansöka. Och jojomen, vi fick inte bara de 660 kronorna jag ansökt om, utan hela 1000! Hurra! (och pressen att göra något vettigt för de extra 400...).
SvaraRaderaOch lycka till med fk!
Anna: Hon jag ska träffa lät lite stolpskottig på telefon faktiskt men jag hoppas hon skärper sig till mötet...
SvaraRaderaLisakristin: Har just fått avslag av en av kommunens fonder som jag sökte pengar från! Men jag antar att det är bara att leta vidare, tar lite tid bara. Grattis till dina stålars och till dricksen! :)