I min föräldragrupp finns en så himla skum tjej. Jobbig skulle man kunna säga. Jobbig på det där jag-har-dålig-självkänsla sättet. Hon är lite som ett barn. Hon gillar Musse Pigg och Star Wars och pratar lite för hysteriskt mycket och bara om sig själv.
Man kan ha dålig självkänsla och dåligt självförtroende och ändå vara en rar och trevlig person. Inte hon. Hon suger musten ur mig, tar all min energi.
Så klart bor hon cirka två hus från mig så det faller sig ofta så att vi måste sällskapa den halvtimmeslånga promenaden hem från bvc. Idag berättade hon att deras barn var döpt. Jag undrade förvånat om det inte var ovanligt tidigt för ett dop. "Vi döpte henne när hon var sex veckor, dopet är viktigt i vår familj."
Jaha. Det borde jag ha förstått. Jag blir alltid emotionellt dränerad av religiösa personer. Vad är det med dom?
Haha, jag vet inte vad det är med dem, men jag upplever samma sak gång på gång. Tyvärr. Jag vill ju gärna få mina fördomar krossade.
SvaraRaderaMin tvåa var typ 7 veckor när han döptes, men det var enkom för att han skulle hunnit växa ur dopklänningen om vi väntat till nästa tillfälle mina föräldrar var i Sverige och kunde vara med. Han var nästan förstor för den redan då (startvikt 4,5 kg). Fast jag är inte så vidare värst troende, det är väl mer tradition, kan jag tänka.
SvaraRaderaHade en sån granne m nr 1. Bit ihop; du gör henne säkert glad över sällskapet så du får tänka på det isf att låta din egen energi rinna ur dig.
Hahaha samma här.
SvaraRadera