Nu ska jag skriva om ett tålamodstapp igen, för att det ska pratas om det och icke gömmas undan. Och så är de faktiskt hyfsat vanligt förekommande. I går kväll bestämde sig A för att säga godnatt redan vid 19-tiden. Annars brukar han knoppa in först framåt 21:30 ungefär.
Detta med den naturliga följden att i A:s sömncentrum är det färdigsovet klockan 02:00. Och detta centrum kunde icke övertalas till annat. Till historien hör att det var fullaste fullmåne inatt och då har jag ofta svårt att sova. Själva jag vände och vred mig och föll inte i sömn förrän en bit efter midnatt. Så, morgon klockan 2 då, hur är det??
Inget vidare. Jag var knappt vaken. Tänkte på grannen som jag brukar höra gäspa på andra sidan den papperstunna sovrumsväggen. Och A gastade godmorgon i högan sky. Jag försökte ta upp honom, sätta honom på min mage och gunga honom lite, i förhoppningen att han skulle hålla sig lugn utan att jag skulle behöva resa mig ur sängen. Det fungerade inte. Han skrek och skrek, rasande av tristess. Till slut tog jag honom hårt under armen och gick ut och placerade honom i babysittern i köket. Där var han lite tyst. Jag åt smörgås, för det gör man ju på morgonen. Jag la honom på täcket på golvet tror jag där han nog vände sig lite till mage tills han tröttnade på det. Ärligt talat minns jag inte hur de här timmarna förflöt men klockan 4 kunde han tänka sig att gå och lägga sig igen.
Framåt 04:30 lyckades nog även jag somna om. Klockan 05:30 var det morgon igen i A:s liv. Då var jag om möjligt ännu ännu tröttare. Den sömnfasen vid den tiden, den är inte lätt att ta sig ur. Jag blev smått hysterisk för att jag inte fick sova. Jag tog upp honom, satte honom i babysittern, kastade två skallror på honom och kastade mig själv i sängen igen. Och sov. En kvart var han nöjd med att leka själv i babysittern, sen fick jag lov att gå upp på riktigt.
Jag vet inte om det framgår i text, men jag tänkte mycket svarta tankar och kände mycket svarta känslor den här natten. Utan sömn blir alla avgrunder och djupa mörker lätta fällor att trilla ner i. Och jag är så otroligt trött!! Trots att A för det mesta sover ganska bra på natten. Sömn kan man ju tydligen tjata ihjäl sig om som småbarnsförälder men jag är faktiskt så TRÖTT och när jag väl börjar sova så vill min kropp inte sluta! Den skulle nog sova tretton timmar på raken om den bara finge.
Tålamodstapp och trötthet, verkan och orsak.
Jag får lite panik när jag läser det, för det verkar vara helt olidligt att klara av den där sömnbristen. Om jag ändå hade några goda råd att ge dig , men ikke så nicke.Du är så tapper och duktig, tänk på det. stor kram
SvaraRaderaJag har en nära väninna som inte får sova särskilt mycket heller och hon är på bristningsgränsen. Jag antar att det inte hjälper ett dugg, men du är i alla fall inte ensam. Ni är verkligen duktiga och tappra!! Styrkekram.
SvaraRaderaDet låter väldigt jobbigt, men som tur är, som du skriver är inta alla dina nätter så. Det kommer att gå bra, du klarar detta. Man får de barn man klarar av... din kille är aktiv, och det är nog mkt arbetssamt för dig nu. Men du kommer att få en självständig och företagsam liten unge längre fram tror jag. Aktiv när man är nga år kan vara mkt positivt.
SvaraRaderaLillelivet: Det går! Det är först nu jag har börjat lida brist på sömn, de första två och en halv månaden gick jag på adrenalinrush och kände mig ALDRIG trött. Nu däremot är det värre... Men du kommer klara det! Ibland får man sova lite mer och då kommer man i kapp lite.
SvaraRaderaTack och kram!
Bebislycka: Jag tänker på dom andra ibland när jag vaknar vid konstiga tider på nätterna. Undrar hur många fler av oss som yrar runt i nattmössan halvblinda av trötthet.. Känns bra att veta att man inte är ensam iaf!
Tack för styrkekram!
Anonym: Mmmm, det måste gå. Jag är åtminstone glad att han bara är en och inte har en tvillingbror :) Japp, jag ser faktiskt fram emot när han ska kunna använda all den här viljan till kreativa och roliga grejer!
Tack du snälla för pepp!
Ja sömnbrist kan göra en nattsvart i sinnet o skapar irrationella tankar, men håller man sig bara samman kommer man faktiskt förvissad ut på andra sidan med starkare övertygelse om att man fixar en jäkla massa - trots allt.
SvaraRaderaSkickar en av alla dessa virtuella Styrkekramar till dig så här i efterhand.
/PPD