Skrattar bäst som skrattar sist

Noggranna läsare kanske har uppmärksammat att åldern på bloggerskan i bloggbeskrivningen här till höger har höjts ett snäpp. Närmare bestämt var det i går jag steg i graderna.

Trettifem alltså. Det stinker lite tycker jag. Det låter som ett skällsord. Det osar Harrys o patetisk vuxenfylla. Trettisex låter bättre. Moget och koolt. Men eftersom alla vet att trettifem är det nya tjufem så är jag utom fara.

Jag firade gårdagens begivenhet med att klä ut Alfons i getingdräkten. Jag skrattade så mycket så han började gråta. Han var det finaste jag har sett i ungefär tre minuter sen puttrade det till i blöjan.

När det hade pyst klart hade ungen bajs från armhålorna ner till hälarna. Och det var ajöss med getingdräkten. Ses igen efter nästa omgång i tvättstugan.

Där fick jag.

Den har vingar på ryggen också.