onsdag 27 april 2011

Gnäll

Oj vad dagarna har gått. Jag har inte tid. Jag behöver fler dagar i veckan och fler timmar på dygnet. Jag hinner inte göra det jag behöver hemma och jag hinner inte träffa såna jag vill träffa. Och jag är så vansinnigt trött.

Overklighetskänsla. Det känns som om jag inte går på marken utan på stora luftkuddar och alla ljud studsar mot den stora glaskupa av trötthet som jag lever i.

Jag blev himla nedslagen idag på föräldragruppen. Dom andra som är sambosar verkar ha landat i någon slags harmonisk föräldraroll och tycker allt går bättre och bättre. Alla såg himla fräscha och nöjda ut faktiskt. Jag har efter två och en halv månaders adrenalinrush landat i en fantastisk utmattning och uppgivenhet. Jag är så trött så jag nästan dör. Jag tycker det går sämre och sämre. Och barnet är gnälligt och missnöjt större delan av dagen och är övertygad om att det är morgon klockan 04:00. Då måste vi upp och aktivera oss. Blä.

A har drabbats av munåkomman med det härliga namnet torsk (why??) och en svårbotad ögoninflammation som suttit i sen innan påsk. Så idag hämtade vi barnmedicin på apoteket till den nätta summan av sexhundra spänn.

Humöret är således på topp.

(detkommerbättredagardetkommerbättredagardetkommerbättredagar)

8 kommentarer:

  1. Men hjärtat!!!
    För det första;
    Jämför dig icke med dem som är två! Det är banne mig inte rättvist.
    Dessutom snofsar väl alla till sig av bara tusan inför träffarna och låtsas att allt är frid och fröjd, ganska sällan folk i sådana samlingar spricker ut i ärlighet - det är snarare "hålla skenet uppe och visa den tjusiga fasaden utåt".
    Så är det tyvärr så också att vi ÄR tröttare! Vi kommer ha det kämpigare, det är slitigare att vara ensam!
    Men vi fixar det!
    De små blir äldre och vi får ta en utvecklingsfas i taget!
    12-veckors fasen är inte att leka med!Var det en vid 16 veckor också? Gud man glömmer så snabbt. Eller vilken det nu är i ordningen ;)


    Och för det andra!
    Skitdyr medicin! Otur och synd. Ingen idé nu då att tipsa om vichyvatten att pensla med när du redan fått köpa medicinen.
    Lycka till och hoppas det försvinner snabbt!
    Hls PPD

    SvaraRadera
  2. Det kommer bättre dagar och det kommer sämre dagar. Men den där tiden då barnet börjar kräva saker samtidigt som det är helt hjälplöst och i behov av ständig uppsikt är faktiskt skitjobbig på ett särskilt sätt, även om man lever ihop med den andra föräldern. Jag håller med föregående talare, jämför dig inte.

    SvaraRadera
  3. Du är din sons bästa mamma!!! Förstår att det kan kännas pissigt att sitta där ihop med par-mammorna - been there done that gone fishing.

    Vad gäller medicinen så är du snart uppe i högkostnadsskyddet och kan dra en lättnadens suck resten av året :) Fast som sagt, vichy vatten funkar oxå...

    SvaraRadera
  4. Åh ni bästa! Tack för sympati och stöd. Jag blir så glad. Inatt fick jag bättre sömn och idag har barnet presentat mig med nästan idel leenden. Han har sett ut lite som om han är kär i mig. Och då grinar jag idag av lycka medan gårdagen bestod av ångest och värdelöshetskänslor. Ja, det är slitsamt och det kommer väl fortsätta vara det. Och också lycorusigt stundtals. Men när det blir så där extra jobbigt några dagar så känns det som att just ensam förälder rollen blir mig övermäktig. När jag blir mentalt skör och känner att jag är så låg så det påverkar även A så han blir bara ännu mer labil och gnällig. Men jag kommer igen...

    Medicinen får vara värd pengarna. Himla svårt att pricka med ögondropparna bara. I desperation över att hans humör kanske hade något att göra med dessa två åkommor orkade jag inte dutta med Vichyvatten mer och bönade på bvc om nåt receptbelagt.

    Kram på er alla tre!

    SvaraRadera
  5. Någon sa till mig: alla dessa fantastiska barn det berättas om på BVC är en lögn! Föräldrar ljuger för att framstå som så duktiga.
    Det var skönt att höra när Mini ylade och jag gick på knäna. Hans stora vändning kom vid tre månader. Hoppas att den gör det för lille A också. Och att lille söte A snart blir frisk!

    SvaraRadera
  6. Hejsan!
    Vad glad jag är att jag hittade hit, jag är gravid och blivande ensamstående mamma och din blogg är skriven på ett ärligt, självutlämnande och med glimten-i-ögat-sätt, underbart! Jag tittar gärna tillbaka igen, är på jakt efter fler ensamma/ensamma gravida/ mammor-bloggar.
    Önskar er en trevlig valborg!
    gravidlycklig.blogspot.com

    SvaraRadera
  7. åh vad tufft det låter. Jag tror som Vilja att de flesta uppgraderar sin verklighet några snäpp på bvc mötena. Hoppas det blir lite bättre snart, så du slipper gå upp klockan 04. Har du testat att ge A lite ersättning p ånatten? Det har jag gjort när det känts helt hopplöst m ed sömnen, det mättar bättre än bröstmjölk. På ersättning kan Bambi sova 3-4 timmar, på bröstmjölj vaknar han alltid efter som mest 2,5 och är ashungrig.. Har dunån som kan ta honom några timmar så du får sova? Kram!

    SvaraRadera
  8. bambismamma: Har inte vågat testa ersättning, upplever dock inte att problemet med den tidiga väckningen är hungerrelaterat utan helt enkelt bara tristess. Han är vaken helt enkelt och tycker det är för hemskt tråkigt att ligga kvar i sängen :) Han vill upp och ut! :)

    Jag har börjat försöka sova lite på dagarna och jag försöker somna om när han så småningom tröttnar på att ha morgon..

    Kram på dig!

    SvaraRadera