Ja okej. Ibland känns det verkligen övermäktigt att vara ensam förälder åt sitt barn. Ibland känns det som det skulle underlättat att vara tre. Eller fyra.
Han har blivit enormt krävande. Dagarna går inte att lura iväg mellan mat, sömn och skötbordet längre. Det ska hända grejer hela tiden annars blir han missnöjd och det blir han inte på nåt diskret sätt.
Han vill stå, flyga, sitta men inget är roligt mer än ungefär trettio sekunder i taget. Han kan också tänka sig att bäras. Faktiskt skulle han nog kunna tänka sig att bli buren hela dagen. Bli buren omkring och titta på olika saker, gärna utomhus. Sex kilo blir himla tungt på ett par minuter. Han vill ju numera också fram till saker, greppa dom, men kan inte. Den frustrationen. Idag satt han med i knät vid påskbordet och la dom små nävarna rakt i min tallrik. Framsteg är glädjande men jag börjar ana att detta kan få konsekvenser.
Han är också enormt stark. När man håller honom kan han plötsligt skjuta ifrån med fötterna och kröka ryggen bakåt så jag nästan tappar honom. Jag är helt slut.
I viss mån tror jag att denna trötthet jag känner kan bero på att jag inte är hemma hos mig själv. Jag är och påskar mig i barndomshemmet med far, mor och bror i huset. Jag är inte stålsatt. Jag har sänkt garden, släppt det tappra visiret lite grann. Då blir det som bara är lite jobbigt annars plötsligt till nåt jättejobbigt och äter sig in under mitt skinn.
Jag har tydligen lämnat min superhjältemantel hemma. Och det är så glest mellan telefonkiosker att byta om i här i skogen.
Åh jobbigt! Känner igen det där med att bara vilja bli buren. Tungt och slitsamt.
SvaraRaderaJag har kört två taktiker:
1. Brukshundsklubben, som går ut på att ignorera dåligt beteende och belöna bra. För oss har det funkat ypperligt (det funkar på det mesta!)
2. Lovebombing, när Mini är som jobbigast ser jag till att få egen tid och tvärgullar honom. Sist det hände var t ex när jag packade för påskresan. Då låg Mini tvärsur på golvet och gnällde högljutt, då tog jag time out och bara gosade och busade med honom i en kvart. Sen var han nöjd en bra stund.
Nu är Alfons inte Mini och betydligt yngre, men något kanske det kan hjälpa dig få manteln tillbaka? Och du, det går över. Snart har du goe glade Alfons tillbaka!
Kram
Åh jag känner igen det där. Eller våra dagar ser ungefär ut så att på morgonen är han i sitt esse, ligger på sin filt på golvet och pratar och är lycklig ensam, efter första sömnen kan han sitta i babysittern och leka med gymmet nöjd men filt går inte. På eftermiddagarna vill han mest bli buren och på kvällen vill han mest amma. Men funkar selen? Sjalen funkar bättre än selen för mig, selen funkar ibland men bara utåtvänd, så när han är pigg kör vi den utomhus. Det där med vikt och bära statiskt börjar bli ett problem. Hoppas Alfons snart är i nästa fas liksom. :)
SvaraRaderaförstår att det är tufft, när jag sett småbarnsföräldrar så undrar jag ofta hur det orkar, det är full fart från morgon till kväll! jag antar att man bara kör på tills de typ är 5 och klarar sig lite bättre själva? nej, skämt åsido... viktigt tror jag att få lite lugn och ro när barnet sover kanske? att ta en liten vilostund då själv? sen tror jag lite att det är en fas, sen kommer han väl börja upptäcka lite mer själv, men just nu behöver han din hjälp till det. skickar lite pepp! och glad påsk :)
SvaraRaderaVilja: Haha till brukshundklubben :) Jag har också alltid hävdat att det finns åtminstone vissa grundläggande likheter i hund- och barnuppfostran :)
SvaraRaderaIdag har Alfons faktiskt lovebombat mig så jag är på riktigt bra humör faktiskt! Jag tror han kände att han behövde göra det en dag som omväxling..
Kram och tack för tips och trix!
SMBC: Selen brukar funka om han får sitta utåt, men efter ett tag blir vi båda sjukt uttråkade av att gå omkring inomhus på den begränsade yta som lilla lägenheten är. Ser fram meot att han ska kunna bäras i sjal på höften, det verkar mysigt och lite mera praktiskt än att ha honom rakt framåt. Det är så mycket som blir svårt att pyssla med när man har en stor klump hängande på bröst och mage... :) Jag ser fram emot att han ska kunna sitta och leka med byttor och slevar på golvet och tjattra mysigt :)
Killmamman: Jag har börjat bli så trött nu så jag inser att jag måste försöka sova ibland när han sover. Men vissa dagar sover han knappt, bara korta stunder och då hinner jag knappt ens varva ner. Då är det bara å gilla läget och försöka försöka lägga egna behov åt sidan och gå och lägga mig när han somnar för natten mellan 20-22 nån gång. För nu behöver jag sömnen...
Kram på dig och tack för pepp! :)