Det är himla svårt att låta bli att äta godis när det står framme. Jag har sedan i onsdags när vi kom hit livnärt mig nästan enbart på godis. Utan att lägga minsta manke till för att jobba av det. Men Alfons mat måste ha tagit smaken av karamell vid det här laget.
Det är också väldigt svårt att gå och lägga sig tidigt. Det är som en spärr som gör att det faktiskt är nästan helt omöjligt. Och om jag går och lägger mig tidigare än vanligt och är trött så sitter spärren ändå i och gör att jag i alla fall inte somnar förrän efter 23. Men så igår bestämde jag mig. Resolut stegade jag i säng redan klockan 19:30 och somnade bums. Jag var själv förvånad när jag vaknade klockan 24 och det var alldeles mörkt och tyst i huset. Sen vaknade A vid 5, övertalades till omsomning till 6:30. Men efter den där omsomningen är jag alltid sjukt mycket tröttare.
Det var en sak till jag tänkte på också men den har jag glömt. Jag tackar amningshjärnan, min ständige följeslagare för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar