Idag härskar molnen över himlen så solmössorna som införskaffades under gårdagen får vänligen vänta lite till på sin tur. I den ena ser han ut som en potatisbonde och i den andra som en glasstrut. Det finns ju ett projekt som heter Kvinna till kvinna och mössorna är nog från motsvarande projekt som heter Barn till barn, det senare i H&M:s regi.
Jag dödade inte bvc-sköterskan igår som jag hade fruktat. Men oj vad ledset barnet blev när han blev stixad i benen! Förtvivlan och smärta. Efteråt fick han amma sig lycklig och så verkade han nöjd igen. Han somnade på hemvägen i vagnen och fortsatte att sova i timmar efteråt. Igår kväll blev han orolig och ångade av värme. Jag tryckte i honom Alvedon och så fick han somna i min famn fast han annars brukar somna själv i sängen.
Sömn ja. I två och en halv månad var jag pigg som en lärka. Kan man gå på post-förlossning adrenalin så länge? Jag är inte pigg längre. Barnet sover jättebra på nätterna, han vaknar kanske en gång och vill amma. Men natten tar för honom slut vid 4:30 snåret. Då ska han upp, åtminstone en stund. Jag brukar sätta honom i babysittern i köket och så sitter han där medan jag diskar gårdagens disk eller bara sitter och glor på honom och säger att barn inte ska vara uppe så här tidigt. Efter nån timme tycker han vi kan lägga oss igen. Nästa gång vi vaknar, vid 7-7:30 är jag tio gånger så trött och kan i princip inte hålla ögonen öppna. Barnet lyssnar då inte på några böner eller mutor och mamman vinglar ut i badrummet för blöjbyte. Milde tid.
Jag som alltid har brukat läsa så mycket i sängen. Jag hinner inte ens lyfta upp boken innan jag har somnat. För att hinna läsa ut "Växa och upptäcka världen" sätter jag mitt hopp till påsken då vi ska skämmas bort av mina föräldrar. Jag tipsade bvc-damen om att det här med utvecklingssprång vore en himla bra grej att nämna på föräldrautbildningen. Jag tror det skulle rädda många bebisar från Shaken Baby Syndrome och få bebisarnas föräldrar att misströsta betydligt mindre.
Idag fyller bästaste Alfons 3 månader! Som jag väntat på denna dag! Jag minns att många har sagt att vid den här åldern blir ALLT lättare. Och jag minns hur föga trösterikt det var att höra när han var 5 veckor och galen och jag var trött och ledsen och fattade ingenting. Men nu ÄR det ju lättare. Och roligare.
På besiktningen igår var han 61 cm lång och vägde 5960 gram. Huvudomfånget var 40,6 cm och får gärna öka lite för solmössorna glappar en smula.
grattis på 3mån dagen! Ja men visst är det skönt att det blir lättare och roligare! Jag hade också en dipp när Bambi var en 5-6 veckor. Jag kunde itne lägga ifrån mig honom överhuvudtaget.
SvaraRaderaBambi somnar fortfarande inte själv, eller igår gjorde han det i ren matkoma, jag tryckte i honom en laddning ersättning när han legat och snuttat i en timme och efter en jätterap så somnade han på rygg med armarna rakt ut. Efter att ha kunnat sova till nio, så är vi nu inne på klockan kvart över sex. Men det är ändå okej, halv fem är okristligt...
Det är ju lurigt det där med sömn. Man är liksom glad när han somnar tidigt, skönt med rofyllt barn och egentid för modern. Men, ju tidigare han somnar, desto tidigare vaknar han ju också. Dilemma. Tar han kväll vid 20-tiden så tar han morgon klockan 4 gud förbjude...
SvaraRaderaOch det GÅR ju liksom inte att gå och lägga sig klockan 20, nån spärr som slår till där.
Jag antar att det också kommer komma en dag, hur otroligt det än verkar nu, då man kommer sakna det där bärandet, den där närheten. Mys med armarna-ut sov! :)