Nu känner jag mig stabilare än nånsin mitt i hans värsta tolvveckorssprångande. Peppad. För jag fattar varför han beter sig som han gör och förstår att det finns en ände på det. Och istället för att krisa ihop själv kan jag gå in i rollen som stadig stöttepelare för honom, för det är ju faktiskt han som har det jobbigast i språnget om man tänker efter. Det blir faktiskt en jättebra rollfördelning när jag tänker mig som den som ska guida honom genom och framåt och han får vara det där lilla pyret som bara är förlorad i sin egen förvirring och skriker av ren vilsenhet.
Men, varför har ingen sagt nåt? Om sprången. Varför ingår inte sprången i allmänbildningen? Jag har pratat med många och dom flesta känner inte till utvecklingssprången. Hur överlevde dom första året? Hur överlevde deras barn första året? Och varför sa ingen på föräldrautbildningen nåt??
Det braiga med A:s språng är att när han väl somnar nån gång framåt nattkröken är han så förfärligt trött och söndersprångad så han sover som en liten träl natten lång.
En ulv i fårakläder
de där sprången ja. Jag läste om dem alla när Max var nyfödd, sedan rörde jag ihop allt i huvudet, så nu tänker jag allt som oftast att jo, det är nog ett språng, när han inte beter sig som vanligt, utan att ha exakt koll på om det verkligen är så :) Men det är skönt det där, att gå in i rollen som stöttepelare istället för förvirrat nervvrak!
SvaraRaderaOch förresten, vilken fin bild på A, sicken going!
Jag har inte haft koll på kriserna. Tyckte nog att första tre månaderna var allmänt kaos. Nu är det enklare. Jag tror att det främst har att göra med att jag lärt mig att följa honom!
SvaraRaderaVilka koola morsor ni är, all heder. Om A plötsligt hade betett sig så här utan min språngkännedom hade jag nog kontaktat sjukvården vid det här laget :)
SvaraRaderaDom första sprången var lite hemligare tyckte jag nog, åtminstone det vid 8 veckor. Jag minns att han betedde sig ovanligt vid 5 veckor faktiskt. Men det här 12-veckors kan man inte ta miste på.
Men, ja, det verkar som att det blir lättare faktiskt. Nu är han 3 månader och det är mycket som börjar falla på plats känns det som. Säkert är det jag som börjar falla på plats också..
Kram på er båda!
jaaa... Bambi blev somen helt ny person där runt 12 veckor. Eller han var ju fortfarande samma men mer intresserad, mer med liksom. Så markant. Jag tyckte också att de tidigare hoppen var lite lugnare och hemligare. :)
SvaraRaderavilka språng..........?
SvaraRaderadetta har jag missat.
han är så galet vacker ditt lilla knyte!
Lillelivet: Du kan läsa lite mer om utvecklingssprång här till exempel:
SvaraRaderahttp://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html
Och finns mer info att hämta på nätet. Det finns även en mkt omtalad bok som inte finns att köpa längre; "Växa och upptäcka världen" som handlar just om dessa sju utvecklingssprång som barnet genomgår under sitt första år.
Jag har just lånat den på biblioteket och läser så mycket jag hinner..
Alfons bockar sig och tackar för komplimang :)