Nu har jag lämnat ut bloggadressen till en nära stående. Den första av alla jag känner som får veta om att jag skriver här. Just nu känns det läskigt. Jag vill inte att det ska påverka vad eller hur jag skriver. Och kanske omedvetet redigera och retuschera. Mer än jag redan gör.
Att skriva för alla och ingen, alla läsare lika anonyma, gör att man kan bli både mer och mindre personlig. Att skriva med åtminstone en känd läsare kan göra att man anpassar sig.
Jag tror i alla fall bloggdelgivningen till denna speciella person kan vara en bra sak. Det allra mest privata får man sig ändå inte till livs här. Man får lite fragment av hur tillvaron kan te sig. Och det kan ju vara bra ledtrådar för förståelse och vidare samvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar