Kväll på landet hos far. Bror är också här. Han har inte sett magen sen i somras och är mycket fascinerad över dess storlek. Han har även fått känna en spark och sett magen bölja under revbenen där fötterna håller hus för tillfället. Min bror är en som hela tiden varit ohämmat glad och positiv över bebis, till och med i början när hela världen var negativa, inklusive barnets far och mina egna föräldrar.
Hans normala reaktioner på graviditeten, "grattis, åh vad roligt" osv var och är jag mycket tacksam för. Det var ett fint halmstrå när allt kändes för jävligt och det kändes som man var helt dum i huvet och hade fattat helt fel beslut.
Vi har fått god middag av far och ute snöar det. Nu häng framför teven och min snälla bror har försökt bilda mig i Photoshop som han har installerat på min dator. Jag älskar fotokonsten och att fotografera men har mycket svårt för den tekniska bakgrunden. Jag tänker tvärtom. Och jag har svårt att fatta vad det är jag ska göra för att få resultatet som jag vill.
I sinom tid, en kurs kanske. Kanske ytterligare ett av mina projekt som jag aldrig kommer avsluta. Min grej är att kunna lite om mycket. Att sätta mig in i saker på en djupare nivå är inte så intressant för mig. Med vissa undantag får jag väl säga. För sånt som verkligen engagerar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar