1 december. Idag är dagen då jag bestämt att jag får skruva ihop spjälsängen. Men jag fruktar guds straff för detta tilltag.
Vem är jag att tro att jag skulle få lov att komma hem från förlossningen med ett friskt barn? En rejäl knuff ner från alltför höga hästar är vad som kan komma att följa på en så drastisk och förmäten handling.
Vi får se om jag törs. Hämta vagn OCH skruva ihop spjälsäng på en och samma dag.
Känner igen dom där tankarna. Man vill så gärna, men vet inte riktigt om man törs.
SvaraRaderaMen våga tro på att allt kommer att gå bra!
Jag ska försöka tro!
SvaraRaderaDet kändes i alla fall ett steg verkligare att se bebissakerna på sina platser i hemmet. Och därmed blev det hela också lite sorgligare. Blev riktigt depp igår kväll igen när jag satt ensam i soffan och stirrade barnvagnen stint i ögonen. Det var ju inte så det skulle bli. Men det blev det.
Igenkänning igen. Satt otaliga gånger och stirrade på den där spjälsängen. I en liten minilägenhet med bara mej. Så skulle det inte va, men åter igen. När innehållet landat känns det bättre även om dipparna kommer fortfarande.
SvaraRadera