tisdag 28 december 2010

Favoritprodukter på Apoteket

Om man börjar fråga sina vänner och bekanta märker man snart att det verkar vara hyfsat vanligt att knarka Apotekets receptfria produkter. Alla har nån favvoprodukt i sortimentet som man använder mer eller mindre enligt föreskrifterna. Och ofta lite i hemlighet. Det är inte så vanligt att man går shoppingrunda på Apoteket med sina vänner.

Som ogravid missbrukar jag Treo. Förr gick det att köpa rören i fempack som jag köpte titt som tätt. Alltid med en betryggande känsla av att ha gjort en mycket bra investering. På sistone har jag bara hittat det i trepack. Man får hålla till godo med det lilla. Treo är bra mot allt; trötthet, nedstämdhet, tristess, baksmälla och till och med huvudvärk. Inte sällan har jag inlett dagen med två Treo i ett glas. Bara för att komma igång när det känts lite segt. Det känns tryggt och nästan lite glamouröst att sitta där med Treoglaset och veta att det snart kickar in och dagen inom kort kommer kännas rejält mycket bättre. Treo är det nya kokain.
Nu gillar ju inte embryon och bebisar i magar Treo nåt vidare och paracetamoltabletter förmår inte förmedla den där allt-ordnar-sig känslan på alls samma sätt. Så som gravid har min relation till värktabletter svalnat betydligt. Dessutom har jag ju nästan aldrig ont nånstans. Migränen har varit nästan utplånad under snart nio månaders tid. Tack för det.

Jag har fått skaffa nya vänner på Apoteket. En heter Otrivin. Otrivin handlar jag numera på olika apotek varje gång sedan en anställd i kassan tittade strängt på mig och magen och sa "du vet väl att man bara får använda det här i max tio dagar". Ja, jag vet. Och jag är egentligen ingen nässpraystjej. Annars. Nästäppan kom väl i vecka åtta typ, men jag lärde mig leva med den. Tills för cirka två månader sedan när jag blev förkyld och snuvig och det inte gick att andas alls, särskilt inte på nätterna. Och är man redan kroniskt andfådd, har tryck på lungorna, blodtrycksfall och svårt att syresätta sig så får man lätt panik när det inte går att andas genom näsan. Alls.

Då fick Otrivin agera räddande ängel. Sedan fick jag ytterligare en superförkylning som sitter i än och Otrivin hänger med. Ovärderligt. Tips för avvänjning mottages dock tacksamt då jag har för avsikt att pimpa mina slemhinnor till nyskick bara bejbi kommer ut. Som gravid gråter man också betydligt oftare än annars. I mitt fall både av hormoner och misär. Då kan Otrivin också göra en välkommen insats.


En annan god vän är Mr X. Ökad blodvolym och svullna slemhinnor framträder tyvärr inte bara högt upp på kroppen i höjd med näsan. Xyloproct kan variera väldigt i pris mellan olika avreglerade apotek har jag märkt så det handlar jag alltid på samma apotek. Ingen har vågat knysta nåt om maximal användningstid. Och jag handlar det lyckligt och ohämmat trots att de har det i kylskåp bakom kassan och man måste be om det. Nästan lika tryggt som Treo att ha hemma i skåpet. In case of emergency. Både salva och suppositorier rekommenderas å det varmaste.
En produkt som däremot förtjänar en fet dissning är den totalt dysfunktionella nässprayen Renässans. Den ska vara "snäll" mot näsan och kunna användas under obegränsad tid och vara bra för gravida. Tyvärr är den också bra för nästäppan. FÖR nästäppan. Och inte snäll alls mot den som HAR nästäppan. Jag trodde det var en sån där skämtartikel från Buttericks när jag testade den, det gjorde skitont och var som att få en kallsup i Döda Havet. Fullt med salt och näsan bara rann och rann. Den är hyperton, det vill säga har högre salthalt än kroppen och ska därigenom dra ur vätska ur cellerna och därmed svälla av de svullna slemhinnorna. Det funkade INTE på mig. Och har man sprutat den där lösningen i näsan en gång vill man inte göra om det.


Så. Det var mina favoritprodukter och en varning. Eventuella apoteksanställda som läser det här kan ju höra av sig så kan ni få mitt kontonummer för reklamarvode. Det vore mycket välkommet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar