I morse var jag på föräldrakurs igen. Innan dess en sömnlös natt. Sov max två timmar sammanlagt. Vet inte om jag var stressad för att jag hade en tid att passa, upprörd för att bebispapparelationen är en vacklande oförutsägbar energitjuv eller om jag bara inte sov för att jag är gravid.
Hur som helst var det givande information på kursen. Och det hade varit bra om pappan hade varit med också. Momentet med parmassage i saccosäckar som stod på schemat utgick lyckligtvis på grund av tidsbrist men ska kanske hinnas med nästa gång.
Jag insåg att jag inte visste nånting alls om amning. Det är ett lite otäckt ämne, nästan som förlossningen, jag vill helst undvika det tills det verkligen inte går att blunda för längre. Men det var bra! Jag hade ingen aning om hur, när, hur länge, när tar det slut och så vidare.
Vem visste till exempel att mjölken kommer först på dygn tre efter förlossningen och att barnet endast får i sig enstaka droppar råmjölk de första två dygnen? Inte jag i alla fall. Alltså i princip noll näringsintag i två dygn, hur tänkte naturen där? Och vem visste att det tydligen gör ont att amma (utdrivningsreflexen)? Det är så mycket man levt lyckligt ovetande om. Men nu är det slut med det.
Annat som togs upp var första tiden hemma med bebis (så långt har jag verkligen inte vågat spekulera). Det påstods att det skulle finnas en pappa som skulle diska, dammsuga, gå och handla, sköta tvätten och mycket annat. Det verkar jättepraktiskt med såna där pappor, var kan man hitta en sån tro? Undrar om den skulle kunna gå ut med hunden också.
Och så lite förlossning och smärtlindring. Jag tror det är värre att tänka på det än att göra det. Jag var tvungen att sitta och bläddra i en tidning för att inte svimma under pratet om klippningar och långa nålar som skulle stickas in i livmodern och mellan ryggkotorna. Jag är ändå VAN vid kött och gegga och operationer och har aldrig haft några större problem med detta. Men NU. Helt annan stämning. JAG vill inte vara kött och gegga.
Jag är i alla fall en hormonkossa av stora mått. Varenda gång det kom en bebis i bild i den där amningsfilmen vi fick se så började mina axlar skaka och munnen besvärades av svårkontrollerade ryckningar. Vilket lip det kommer bli på mig. Tydligen kan det bli ÄNNU värre under amningen.
Milda makter.
Jag har också hört om den där pappan. Kanske står han på trappan när man kommer hem med bebis?
SvaraRaderaDet tror jag. Utskickad av myndigheten för kärnfamiljens bevarande. Det är bara att hoppas på att man blir tilldelad ett riktigt praktexemplar :)
SvaraRaderaJag är inte bitter ;) men i mitt fall känns det som om vilket exemplar som helst skulle vara bättre än det som nu råkade bli pappan :P
SvaraRaderaAngelica: Ja i de svartaste stunderna känns det verkligen så. Men vi kommer ju fixa det oavsett! Och förhoppningsvis finns det någon bra och fin därute som är värdig dom där för stora skorna som biologiska pappan nu klafsar omkring i..
SvaraRaderaHaha, ja, jag undrar också när det är meningen att man ska få den där pappan? Man kanske får den i BB-väskan man får på BB?
SvaraRaderaFörresten så innehåller råmjölken jättemycket vitaminer och näring som är jättebra för bebisen, så oroa dig inte :)
Nathalie: Ja, en hopfällbar version kanske vore det allra bästa. Tar inte så mycket plats när den inte används :)
SvaraRaderaJa det måste ju finnas nån mening med råmjölken och hur hela amningsprocessen funkar, det kom bara som en total överraskning att det är så ont om mat i början.