Vad stressigt det känns att ha något inplanerat på morgonkvisten följande dag när man inte brukar behöva ge sig av någon särskild stans. Vad snabbt man kommer ur raska morgonrutiner. Nu verkar det helt ofattbart att man faktiskt ORKAT väckas mitt i natten, stressat runt på morgonen för att passa tid och sen iväg och full fart hela dagen. I flera år!
I morgon föräldrakurs klockan 8. Andra gången. Jag ska gå dit själv. Bebis pappa ville sova här för att inte ha så långt att åka i morgon. Det ville inte jag just idag. Och sa att jag inte ville.
För att straffa mig för denna ovilja så säger han nu plötsligt att han inte kan följa med på kursen.
Ni förstår villket stabilt förlossningsstöd jag har. Hur vet jag om han tänker komma på förlossningen när det är dags? Eller om han inte är på humör just då.
Jag blir så himla trött och ledsen.
Näe, ledsen jag blir. Orkar du bråka på honom eller känns det bättre att skita i det?
SvaraRaderaFrågan är ju hur mycket det är värt. Ansträngning vs belöning...
Jag hejar på dig så mycket jag bara kan.
Storkramen!
Jag orkar inte bråka. Jag är inte förvånad. Det blev mer som ett konstaterande. Jag vet ju. Egentligen.
SvaraRaderaBara jobbigt att vi skulle ju i alla fall göra DET HÄR tillsammans. Förlossningsförberedelser och förlossning. Och inte ens det går att genomföra.
Energiförlust igen.
Tack och kram tillbaks! Bra att ni är landade på säker mark efter äventyren i luften!