Har nu förflyttat mig till mitt barndomshem på landet där pappa bor. Här finns bilens vinterdäck som den ska få på sig idag, känns hög tid nu. Sitter just nu i efter-blodtryckstabletten-koma och är matt och yr och tungandad. Väntar på att det ska gå över så jag ska kunna börja greja. Så här är det varje förmiddag. Det går åt några timmar att processa medicinen. Tråkigt, men enligt läkaren ska jag fortsätta äta den.
Magen är i alla fall bättre! Min barnmorska tyckte jag skulle testa att sätta ut Duroferonet (järntablett) i en vecka och se där, redan efter någon dag tycker jag att det är bättre. Eller, nu börjar jag istället bli orolig att jag kommer bli förstoppad igen. Det var faktiskt ännu värre att vara. Sen tror jag ju att jag behöver mitt järn, jag äter ju inte kött och låg lågt i värde ett tag i början. Kanske får testa järntabletter av ett annat märke och se hur det går.
Hörde på radionyheterna nu på morgonen att paracetamol kan ge fosterskador. Alltså, den smärtstillande substans som ansetts vara en av få som varit okej. Framförallt pojkbarn kan tydligen få rubbningar i utvecklingen av könsorganen, en 30% riskökning för det. Dock avråds man inte från att använda paracetamol utan slutsatsen var att MER forskning krävs. Jag har knaprat en del paracetamol faktiskt. Inte dagligen eller veckoligen men nån karta har det ju gått åt. Men jag tänker INTE tänka på det, det behövs inte mer skuldbeläggning av blivande mödrar tycker jag.
Här är kallt kallt kallt! Minusgrader och frost och här på landet blir det snabbt kallt även inomhus. Var så varmt och skönt under täcket imorse och en helt annan klimatzon utanför det. Jag och min hund är ungefär lika frusna av oss, vi föredrar att ligga utsträckta i solen i 30 graders värme alla dagar. Den här hösten har jag dock frusit avsevärt mindre än vanligt, bebis värmer!
Har ringt a-kassan nu på morgonen, har ännu inte fått några pengar, handläggningstiden är 30 arbetsdagar! Min ansökan hade kommit in 16 oktober, nu höll de på med ansökningar inkomna den 24 september... Så, det lär kanske dröja ett tag. Under tiden får jag äta pasta och hoppas att handläggning och utbetalning blir klara åtminstone till slutet av månaden så jag kan betala mina räkningar.
Jag är himla glad att jag i alla fall har föräldrar som vill hjälpa mig! Jag vill så klart inte be dem eller ha en långsiktig ekonomi som är beroende av deras insatser för att det hela skulle gå runt, men bara att veta att möjlighet till hjälp finns om det verkligen krisar är så otroligt skönt. Jag önskar att jag ska kunna ge mitt barn samma stöd, och inte bara ekonomiskt utan även ge mentala förutsättningar och styrka att klara svårigheter i livet.
Nu ska jag resa mig på prov och kolla om det funkar att stå och diska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar