Ibland blir det komiskt också det här med att ha allt skyddspansar bortfrätt av hormoner och situationer och vara alldeles emotionellt naken och receptiv och känslig till förbannelse. Förut började jag gråta på Friskis, till varva-ner-och-stretcha låten "Feel" med Robbie Williams :)
Jag fattade ingenting, jag har väl hört den låten tusen gånger på radio, aldrig tänkt på den som nåt annat än bakgrundsskval och aldrig tyckt att den har varit särskilt bra. Jag har till och med tyckt att Robbie varit provocerande dålig och en snorunge som jag helst velat slå. Men nu så, nu klev Robbie och låten RAKT in i mitt vidöppna hjärta och texten var ju storslagen och så fantastisk så det kom tårar! :)
Nu när jag kommit hem och kollat texten så fattar jag inte ens vad det var som slog på nån av mina strängar. Kanske tyckte jag att "Come on take my hand, I wanna contact the living" hade en viss mening, och kanske refrängen "I just wanna feel real love" var nåt jag identifierade mig med, men på det hela taget så står den sig inte i längden. Vi hade i alla fall ett magic moment idag där i gymnastiksalen jag och Robbie.
Tack för det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar