Adventsfrukost i soffan och adventsgudstjänst på teven. Varje år får jag för mig att det ska vara mysigt med kyrkans inför-julen-arrangemang men det är ju aldrig det. Jag vet inte var minnet av adventsmyskänslan kommer ifrån, troligtvis från skolan med adventsfika och adventssånger och nersläckt klassrum med tända ljus på bänkarna och fröken läser högt ur bok.
Jag vet inte hur många gånger jag har blivit besviken när jag i vuxen ålder letat mig till kyrkan i advents- och luciatider för att få del av lite mys. Det har ALDRIG varit mysigt. Jo, kanske en gång på luciafirande i Skara domkyrka. Annars verkar kyrkan ha svårt för att mysa till det. En gång när jag bodde i Göteborg gick jag till och med mitt under adventsgudstjänsten då jag blev riktigt provocerad av vad som sades från predikstolen.
Religion är inte riktigt min tekopp. Jag tror att jag från och med i år får inse på riktigt att relationen mellan mig och aktiviteter i kyrklig regi faktiskt saknar potential.
För att ytterligare dra ner julstämningen så har vi där jag bor troligtvis minst snö i hela Sverige. Marken är inte ens helt snötäckt, gräsmattor och vägar är bara lite lätt skylda av kringyrd pudersnö. Minusgrader och en slitande isvind finns dock i överflöd och det är alldeles för långt till sommaren.
I hear you sister! Jag är villig att haka på gnäll-advent i fråga om religion, motivation, trötthet, uttråkning...Jag kan göra litsan lång idag. Och igår.
SvaraRaderaDu, det du skriver om din karl. Jag känner igen mig. Exakt samma beteende! En tröst är att det beteendet så gott som försvunnit nu så man kan ju alltid hålla tummarna för att din tar sig lite i kragen.
Kram till dig!
Hoppas du repade nytt adventsmod efter lussebaket! Lät mysigt.
SvaraRaderaJa jag håller tummarna för beteendeförändring/personlighetsmetamorfos!
Kramkram.