torsdag 4 november 2010

Älskade barn


Har beställt en "första boken" bok idag till och om bebis. Just den här har jag letat efter, den går utanför den heteronormativa familjemallen och ska passa alla oavsett familjetyp. Funkar för två mammor, två pappor, ensamma föräldrar, adopterade barn etc. kort sagt familjer utanför normen. Jag vill ha en fin minnesbok för bebis men har bara blivit ledsen av att titta i alla jag hittills hittat. De flesta har plats för bilder på båda föräldrarna, man ska fylla i hur man träffades och hur glada alla blev över nyheten om graviditeten. Likaså brukar det finnas typiska släktträd att fylla i med plats för mammans sida och pappas sida och är man inte i den situationen blir det bara TRAGIK av alltsammans. Men denna ska nog bli fin hoppas jag. Den heter "Älskade barn" och är gjord av Katy Kimbell och Li Söderberg.

4 kommentarer:

  1. Heej! nu har jag läst igenom alla dina inlägg. Blir lite ledsen ibland när jag vet hur du känner och kommer känna många ggr om. Ensamt föräldrarskap är fantastiskt men också det mest utmanande uppdraget man kan åta sig. (Om du undrar va fanken jag gör uppe nu så är det för att jag trodde jag hade tvättstuga kl sju imorse.. Tur att jag inte väckte aleksander!!)

    Hur som helst. Jag försökte minnas ifrån vilka inlägg jag skulle svara på några funderingar som du hade. Jag vet iaf att du kommer bli en bra mamma, eller den bästa för din son/dotter. Man växer in i det. Oavsett om du haft barn eller inte i din närhet. Jag jobbar ju med barn, men barn och barn skiljer sig otroligt mycket från varandra. Speciellt små spädisar. Jag har så mycket jag vill skriva men känner inte att en kommentar här är nog. Livet är en bergochdalbana. Jag vet iaf att det går ATT MÅ BRA som ensamstående mamma. Men det tog mig tre månader efter förlossningen. Belöningen är enorm. Snart får du din också. kramis

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentar och pepp!! Jag längtar efter att han ska komma nu! Det blev ännu en dimension verkligare när jag fick veta att det var en han, ännu lättare att faktiskt föreställa sig ett äkta barn! :) För det mesta känns det positivt och som att det kommer bli bra. Sen så klart att man dippar och kommer dippa då och då av olika anledningar, om det så är av trötthet, relationsledsnad eller taskig ekonomi. Vi får se, ska bli spännande! :) Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Skulle egentligen säga att den där boken är så himla fin! Har kollat på den många gånger i väntan på bättre tider, men nu vill jag bara säga vilken fin kommentar Jossan! Älskar kvinnor och hur vi kan peppa varandra!
    Stora kramar

    SvaraRadera
  4. Åh den boken måste jag köpa! Köpte en tidning när jag var gravid med en liten medföljande "bok" där man fyllde i graviditetens framgång. Gissa besvikelsen när över halva boken var "fylla-i-fält" för pappan och pappans familj och hur efterlängtad bebisen var och hur länge man hade planerat och hela kalaset. Kunde ungefär fylla i vilken vecka jag var i, sen slängde jag den.

    Men den där boken måste jag hålla utkik efter.

    Ang. din kommentar här ovanför: Jag tyckte likadant när jag fick reda på vilket kön det var. Mycket lättare att förbereda sig och anknytningen gick förmodligen mycket bättre än det skulle ha gått annars.

    Shit, det är nästan som att vara gravid igen när jag läser din blogg, läääängtar tills den lille kommer ut =)

    SvaraRadera