Det är ingen hejd på hur kallt det är. Minusgrader och blåst och världen är så ful med ett halvtaskigt smutsgrått snötäcke och himlen är ryskt vit. Inte ens bebis värmer som den gjort bra hittills i höst. Jag fryser. Efter tapper middagspromenad med vovve som var iförd snyggt rött fleecetäcke fick jag gå hem och duscha skållhett för att så sakteliga återkomma till livet. Nu sitter jag i soffan och bävar inför nästa gång jag måste gå ut.
Bortsett från 18 futtiga kronor på kontot börjar jag uppskatta min hemmatillvaro. Som supertjockis är det skönt att kunna beta av dagarna i sin egen takt. Heltid hade varit hårt nu känns det som. Deltid hade nog funkat. Idag hade jag mvc-besök inbokat och bara det att ha blivit väckt av ett larm utan att själv vara riktigt redo gör att jag har känt mig rubbad och supertrött hela dagen. Jag brukar sällan sova längre än till 8 även om jag får sova hur länge jag vill, men att bli väckt av något annat, om så bara en halvtimme tidigare, gör att balansen rubbas. Jaaa, jag vet att om ett par månader kommer jag bli sjuk av sömnbrist men jag kommer fixa det också så klart! :)
Jag fick i alla fall godkänt hos barnmorskan. Dagens vikt 69,2 kg SF-mått 32 cm och bebispuls 148. Låg på rygg på britsen först men det tyckte bebis inte alls om utan den fick jättehög puls (dålig syretillförsel pga tryck på kärlen) men pulsen normaliserades när jag la mig på sidan istället. Det stämmer ju med mina upplevelser om yrselupplevelser vid bilkörning och ryggläge i säng och soffa. Tror jag ska försöka undvika allt detta i fortsättningen. Sen kände hon på magen och bad mig känna själv neråt bäckenet. Jag vägrade men hon sa att hon kände huvudet jättetydligt därnere. Jag börjar bli bättre på att acceptera att det är kroppsdelar inuti min mage, snart kommer jag nog våga känna också, men inte idag.
Ikväll kommer bebispappan hit och vi ska UMGÅS. Det kommer nog kännas konstigt, dubbelt, ledsamt, irriterande, påtagligt och jobbigt. Förhoppningsvis lite bra också. Men om han nu plötsligt vill vara med på förlossning, gå på föräldrautbildning och han vill lära känna sitt barn så förutsätter ju faktiskt det att han i viss mån är närvarande, oavsett vad jag tycker om det. Ska han vara med på förlossning så kräver jag att han åtminstone är förberedd och att vi har kunnat prata om våra känslor inför den situationen. Så jag får väl ge det ett försök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar