lördag 20 november 2010

20 november

Det blev inget skrivet igår för jag jobbade, tjoho! Gick upp kvart i sex, kom hem kvart i sex. Det var KUL! Men jag var trött på kvällen. Och min mamma kom och hälsade på. I morse när vi vaknade hade det fallit snö så hon ansåg sig alltför insnöad för att åka hem och tänker sig stanna en natt till. Det går bra för min del!

Mamma sitter i fåtöljen och stickar och emellanåt curlar hon mig genom att laga middagar. Dessförinnan har hon fyllt på mitt kylskåp. Men jag curlar henne också mellan varven. Hon är lite för rörig för att platsa riktigt i mitt hem där jag trivs bäst när var sak står på sin plats så jag går och PLOCKAR efter min mor. Skor hur som helst i hallen, blöta vantar på hallbyrån, grejer framme på köksbänken, en icke inskjuten köksstol... dessutom fäller hon inte ner toalocket efter sig.

På tal om toalock så påpekade jag för henne att jag drillat alla mina expojkvänner att sitta och kissa. Den som står och kissar hemma hos mig får vänligen själv skura toaletten efter sig. Dessutom är det bevisligen bättre att sitta och kissa för att blåsan tömmer sig bättre då. Har jag läst. Nu är det ju inte så att min mor står och kissar om nån trodde det utan det är det översta locket som hon vägrar fälla ner.

Idag är det bara softa softa utom bebis som har basketmatch idag tror jag för det är ett himla liv. Rörelse, kickar, böljor, attacker mot olika inre organ och så vidare. Jag börjar titta med lite blidare ögon på småbarn, till exempel i affärer, jag tror jag undermedvetet tränar mig mentalt. Nu är jag nyfiken på hur min kommer se ut och vara.

Min filosofi är att utgå från låga förväntningar, alltid. Då blir man inte besviken och när något blir mycket bra blir man väldigt positivt överraskad. Skittråkig filosofi jag vet, men det värsta jag vet är besvikelse och när man har haft så höga förväntningar så att det bara känns misslyckat när det inte blir exakt som man föreställt sig. Varje gång jag drar iväg i fantasier om barnamys måste jag påminna mig själv om att "barnet kanske inte ens föds", "det kan hända att den inte är helt frisk" etc.
Igår på lunchen smet jag in och kollade på den med ultraljudet på jobbet :) En snabbis bara! Den är så STOR nu så man har svårt att urskilja vad som är vad. Hela skärmen blir liksom full av en enda kroppsdel. Jag fann i alla fall revbenen och ryggen och försökte följa den men kunde inte utröna åt något håll vad det var ryggen slutade i! Det jag menar är att man nog får förbereda sig på det värsta om man inte kan se skillnad på huvudet och rumpan på sitt ofödda barn :)

Jag har börjat fösa in årets julstämning. Lika bra när det ändå är snö och mörkt ute större delen av tiden. Det blir inte pynt, det funkar inte för mig och ljusslingor har jag dessutom året runt för det är nåt av det bästa jag vet. Jag kör lussekatter, pepparkakor, choklad, juleskum, julmusik (Bing Crosby, Frank Sinatra), clementiner och tända ljus. Det funkar bra!

2 kommentarer:

  1. Underbart att du kollade med ultraljud! Hade inte jag heller kunnat motstå.

    SvaraRadera
  2. Har spanat in den då och då under sommaren och hösten när nyfikenheten tagit överhanden :) Även om jag försökt avhålla mig så mycket som möjligt pga ultraljudets eventuella skadliga effekter. Framförallt hade jag behov av att kolla den i början när inget kändes och inget syntes och jag dessutom åt blodtrycktabletter där en av biverkningarna anges vara "risk för intrauterin död". Då var jag bara tvungen att få se dom där hjärtklaffarna vifta. Nu när magen är minst sagt påtaglig och rörelserna börjar kännas till och med när jag själv är i rörelse och tecknen på liv är där hela tiden så har jag inte längtat lika mycket efter ultraljudsapparaten.

    SvaraRadera