Vecka 30+4

30-veckors magen med och utan tröja. Jag tycker den är enorm.

"Vi kommer imorgon också" sa sotningstruppen igår när dom gick. Fast besluten att den här dagens uppvaknande skulle bli mindre överraskande än gårdagens satte jag larmet på tidigt och gick upp ännu tidigare. Nu är det förmiddag och sotarna har ännu inte dykt upp. Jaja, det var ju bra att man inte låg och sov räv och ödslade bort sin tid.

Imorgon ska jag jobba! En dags inhopp på mitt gamla jobb. Det känns nervöst men roligt. Nu har jag varit borta nästan ett helt sommarlov. Tiden har ändå gått fort när jag väl kom in i den nya rutinen som är att inte åka till nåt jobb överhuvudtaget. I början var det mycket deprimerande, nu ser jag lite mer nyktert att det faktiskt väger och balanserar mellan fördelar och nackdelar, åtminstone när man mår som jag har gjort på sista tiden. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg hur man gör på jobbet och att jag inte har en dålig förmiddag med förgiftningssymtom.

Men jag blir mer och mer övertygad om att det är järntabletterna som är bov. Igår var jag sådär dålig igen och alldeles utslagen på morgonen, då tänkte jag att det inte är järntabletterna ändå, för jag har ju slutat ta dom. Men nyss upptäckte jag att jag tagit fel tablett i förrgår kväll! Jag hade tagit järntabletten istället för blodtryckstabletten som jag ju SKA ta. Så, orsak och verkan fick en logisk förklaring. Järn är av ondo. Åtminstone när det måste ta vägen via mitt tarmsystem. Injektioner, finns inte det?

Igår fick jag/vi kallelse till föräldrautbildning. Pappan har för ett tag sen sagt att han vill gå. Men det känns mycket konstigt om vi bara ska ses där. Vi måste prata. Jag vill inte gå dit ensam. Och kanske inte med honom heller. Dilemma. Det visar sig dessutom att det är på dagtid, förmiddagar 8-11. Jag trodde kvällstid. Vet inte om pappan har räknat med så mycket jobbfrånvaro. Hur har andra ensamma gravida gjort, har ni gått på föräldrakurs? Ensamma eller i sällskap med någon?

Dagens hemmafrusysslor: dammtorka, värma mikromat och äta den, packa och posta Traderagrejer samt åka och träna.

Luleå

Haha jag glömde berätta, Arbetsförmedlingen ringde mig förut och berättade att de hade matchat mig med ett jobb som de ska anvisa mig att söka. Blir man anvisad ett jobb betyder det att man måste söka det annars mister man sin rätt till ersättning. Bra med jobb tänkte jag, var är det månntro? Jo - i Luleå!

Surrealismen fick därmed ytterligare ett ansikte. Jag vet inte exakt hur många mil det är härifrån till Luleå men det är i alla fall mer än hundra. Jag vet inte om dom tycker på riktigt att man som ensamstående höggravid ska flytta mer än hundra mil från sina släktingar, vänner och barnets far för att följa alliansens arbetslinje? Jodå, jag ska i alla fall skriva ihop en finfin ansökan, kanske även skicka med en bild på mig själv i profil.

Alla som känner mig vet också att bli anvisad ett jobb i Norrland är för mig ungefär som att bli anvisad ett jobb som färjkarl över floden Styx. Norr är inte mitt väderstreck. Jag gillar hav, lövskogar, slätter, ljus, värme och Skåne. Barrskog ger mig ångest.

Men vi får väl se, kanske är det i LULEÅ jag ska föda om tio veckor ;)

Österlen är annars lite mer av min tekopp. Södern rockar.

Blomster, löv, hav och 28 plus i södra Sverige. Då fröjdas vi som bäst jag och voffs.

Brrr

Har nu förflyttat mig till mitt barndomshem på landet där pappa bor. Här finns bilens vinterdäck som den ska få på sig idag, känns hög tid nu. Sitter just nu i efter-blodtryckstabletten-koma och är matt och yr och tungandad. Väntar på att det ska gå över så jag ska kunna börja greja. Så här är det varje förmiddag. Det går åt några timmar att processa medicinen. Tråkigt, men enligt läkaren ska jag fortsätta äta den.

Magen är i alla fall bättre! Min barnmorska tyckte jag skulle testa att sätta ut Duroferonet (järntablett) i en vecka och se där, redan efter någon dag tycker jag att det är bättre. Eller, nu börjar jag istället bli orolig att jag kommer bli förstoppad igen. Det var faktiskt ännu värre att vara. Sen tror jag ju att jag behöver mitt järn, jag äter ju inte kött och låg lågt i värde ett tag i början. Kanske får testa järntabletter av ett annat märke och se hur det går.

Hörde på radionyheterna nu på morgonen att paracetamol kan ge fosterskador. Alltså, den smärtstillande substans som ansetts vara en av få som varit okej. Framförallt pojkbarn kan tydligen få rubbningar i utvecklingen av könsorganen, en 30% riskökning för det. Dock avråds man inte från att använda paracetamol utan slutsatsen var att MER forskning krävs. Jag har knaprat en del paracetamol faktiskt. Inte dagligen eller veckoligen men nån karta har det ju gått åt. Men jag tänker INTE tänka på det, det behövs inte mer skuldbeläggning av blivande mödrar tycker jag.

Här är kallt kallt kallt! Minusgrader och frost och här på landet blir det snabbt kallt även inomhus. Var så varmt och skönt under täcket imorse och en helt annan klimatzon utanför det. Jag och min hund är ungefär lika frusna av oss, vi föredrar att ligga utsträckta i solen i 30 graders värme alla dagar. Den här hösten har jag dock frusit avsevärt mindre än vanligt, bebis värmer!

Har ringt a-kassan nu på morgonen, har ännu inte fått några pengar, handläggningstiden är 30 arbetsdagar! Min ansökan hade kommit in 16 oktober, nu höll de på med ansökningar inkomna den 24 september... Så, det lär kanske dröja ett tag. Under tiden får jag äta pasta och hoppas att handläggning och utbetalning blir klara åtminstone till slutet av månaden så jag kan betala mina räkningar.

Jag är himla glad att jag i alla fall har föräldrar som vill hjälpa mig! Jag vill så klart inte be dem eller ha en långsiktig ekonomi som är beroende av deras insatser för att det hela skulle gå runt, men bara att veta att möjlighet till hjälp finns om det verkligen krisar är så otroligt skönt. Jag önskar att jag ska kunna ge mitt barn samma stöd, och inte bara ekonomiskt utan även ge mentala förutsättningar och styrka att klara svårigheter i livet.

Nu ska jag resa mig på prov och kolla om det funkar att stå och diska...

Budget och besök

Min ömma moder har varit hos mig på besök i ett dygn och åkte hem för några timmar sedan. Det var trevligt. Hon lagade trattkantarellsoppa åt mig och fyllde på mitt kylskåp och vi promenerade med hunden och var på Ikea och hängde framför teven och hon har börjat sticka en mycket avancerad tröja med flätmönster till bebis. Gulligt! Storleken hon har valt är till en 2-åring så det måste vara ett MYCKET avancerat mönster :) Hon är duktig på att sticka min mamma men det här var nog en liten utmaning. Fint olivgrön blir den i alla fall.

Jag känner mig lite pepp idag. Kanske beror det på att jag spydde upp min tragiska blodtryckstablett imorse och har inte varit alls så yr eller dålig i magen som jag ofta är annars. Första spyan på HELA graviditeten! Och det berodde inte på att jag mådde illa, jag tror snarare att det var en följd av de där hormonerna som förslappar sfinktermuskulaturen i övre magmunnen. Jag låg nämligen i soffan och läste och mådde bra med huvudet rätt lågt när jag kända att frukosten (bl.a té, Proviva och juice) började RINNA baklänges uppför matstrupen. Satte mig hastigt upp men processen hade redan börjat och det GICK inte att svälja ner det igen. Så det blev badrummet snabbt som tusan. Sen märker jag att jag kan äta väldigt mycket mindre mat nu innan det börjar trycka på uppåt. Det gillar jag inte, jag är nämligen en storätare, gillar mycket mat och stora portioner. Har inte lust att sitta och picka i mig pyttebitar.

Mamma hade en fin kommentar om bebisen förut, angående dess eventuella söthet och utseende; "Ja pappan har ju ett ganska sött ansikte så det kanske blir en söt bebis ändå." Som att PAPPANS utseende skulle vara det som kommer rädda barnet från att se ut som ett monster! Det är moderskärlek det :)

Jag var på budgetrådgivning igår och det var bra. Budgetrådgivaren tyckte jag hade mycket bra koll på min ekonomi och det har jag ju, jag vet ju vad det är som kostar och vilka mina fasta utgifter är. Men att HÅLLA sig till endast de utgifterna och inte behöva/vilja ha NÅGONTING utöver det är djävulskt mycket svårare. Och väldigt tråkigt. Vi kom i alla fall fram till att när alla utgifter är betalda så ligger jag 250 kronor minus med min nuvarande a-kasseinkomst. Förslag då var att försöka dra ner matkostnader med 200 kronor och gå ur Hyresgästföreningen. Då borde det gå. Om inget oförutsett inträffar. Det är verkligen mycket tråkigt att vara ekonomiskt begränsad. Men också väldigt peppande att försöka få det att funka! Jag har letat upp en gammal kassabok och ämnar nu hålla hyfsad stenkoll på vad som slinker ut och vad som slinker in. Det vore så himla roligt att kunna SPARA, lägga upp ett litet extraförråd och målet är att bebis ska få ett litet sparkonto också så småningom.

Har börjat lägga ut lite grejer på Tradera igen, det är faktiskt ännu roligare att sälja än att köpa. Lite masigt med pack och skick, men himla stimulerande när det trillar in en extra peng på kontot då och då. Jag behöver kartonger att skicka i bara, just nu är det det enda som hindrar mig från att lägga ut massor med grejer, att jag inte har tillräckligt mycket packmaterial. Förra månaden var det Traderaförsäljning som höll mig flytande.

Mitt gamla jobb ringde tidigare idag och undrade om jag kan hoppa in en dag nästnästa vecka. Och det kan och vill jag ju, men måste ringa a-kassan och kolla konsekvenser av detta. Med karensdagar efter arbete så kan det mycket väl bli så att jag går back på att tacka ja till jobb enstaka dagar. Sjukt system!! Att bibehålla kontakten med arbetsmarknaden borde väl gynnas!!

Blev mest praktiskt snack idag, tänker mycket kring liv och barn och ska försöka formulera det nån gång snart. Hör på radion om debatt kring strikt könsuppdelning av barnkläder i butiker, bra att det uppmärksammas! Det är ju handlar ju tyvärr inte bara om neutrala färger, utan de färger som förknippas med pojkar respektive flickor är ju laddade med olika värden vilket också upphov till olika förväntningar på respektive kön. Vilka egenskaper man förväntas uppvisa som pojke respektive flicka. Dessa begränsande mallar vill i alla fall inte jag pressa in mitt barn i. Undersökningar visar också att barn bemöts väldigt olika, inte bara utifrån könstillhörighet utan också utifrån de färger barn har på kläderna.

Nu ska det sorteras kläder och grejer och imorgon förmiddag ska jag till mvc igen, inte spec. mvc utan vanliga, för mätning av blodtryck, mage och hjärtljudskoll. Tydligen tillhör jag också en riskgrupp för influensa, så ska fråga runt vaccinering och sånt..

Här sitter jag och styr upp! Med för dagen nyinvigd kassabok, att-göra-lista, bankdosa och äpplen från mormors trädgård i Skåne som mamma hade med sig.

Inte så produktiv dag

Jag känner mig tung och oföretagsam. Har administrerat lite dataledes, det är en sån otrolig apparat att styra med bara för att man plötsligt råkar ha inget jobb. Måste kollas, fixas, mailas, grubblas, letas, skickas och så vidare! Om jag har tur så har jag fattat mina a-kassetabeller fel och får typ 3000:- mer i månaden än jag hade ställt in mig på. Det hade ju varit ett mycket välkommet missförstånd. Och att ha ett jobb hade känts som rena avkopplingen...

Har även bokat tid med budgetrådgivare på kommunens budgetrådgivning i nästa vecka! Åh vad jag gillar att göra grejer nu så det känns om om jag styr upp saker och ting! Inget får strula, nu ska det minsann redas ut och grejas till punkt och pricka. Ingvor heter hon jag ska träffa, det låter förtroendeingivande tycker jag. Jag vill att hon ska se till så jag går plus varje månad och ge mig en solsemester på slutet som dom i Lyxfällan. Go Ingvor!

Kallt ute och jag sköt upp långa hundpromenaden till middagsdags men solen sprutade ju ner från himlen och det var riktigt VARMT när den gassade mitt på dan. Blev svettigt med mössa, vantar, storjacka och den lille kaminen i magen och när jag kom hem satte jag mig ute i solen igen med en flarra mineralvatten och en bok. Det kan vara bra med höstsol!

Jag funderar också på hur mycket bebis behöver sin pappa. Eftersom han är just den han är. Trasig och lite ansvarslös och omdömeslös och med inte så lika värderingar som bebisens mamma.... Så klart behöver bebis flera trygga vuxna människor, och det finns att tillgå, men jag vet inte om han är en av dom. Så svåra tankar. På ett sätt vill jag att dom ska få ett starkt band, att bebis vet att pappa älskar den. På ett annat sätt är pappa oberäknelig och det hela kan bli en komplicerad relation som kanske ger mer oro än trygghet. Vet inte om jag ska pusha in pappa eller pusha ut honom alldeles...
Vore så sorgligt att behöva säga till ett barn som frågar efter sin pappa att "pappa ville inte ha med dig att göra". Samtidigt känns till exempel tanken på att han skulle ha ensamt ansvar för bebis utan mig inte förtroendeingivande. Vill inte lämna bort bebis till honom. Umgänge helt klart, om det blir så att han vill, men delad vårdnad vet jag inte.

På onsdag är det visning på mormor och morfars hus i Skåne där jag tillbringat alla barndomssomrar men som nu ska säljas. Det är mycket sorgligt. Men det har också varit sorgligt att komma dit och se hur det har förfallit mer och mer för varje år när det har stått alldeles tomt merparten av året. Uppbrott är alltid hårda, men ofta kan de leda en vidare till något annat, framåt där man inte hade kunnat hamna om man inte hade gått igenom det svåra.

Äpplen i mormor och morfars trädgård i oktober

Dålig dag

Vilken skitdag det har varit så här långt. Nu har den några timmar på sig att ta sig samman och visa sig från en bättre sida men jag betvivlar att så kommer bli fallet. Vaknade vid 5.30 i morse med djävulsk huvudvärk, att vakna med huvudvärk brukar leda till att den biter sig kvar hela dagen. Min mage hade också pajat under natten, kanske sen mitt kakbak igår, och jag fick tillbringa förmiddagen på toaletten.
Magen har annars varit mycket oberäknelig under graviditeten. Började med diarré konstant de första 12 veckorna, därefter total förstoppning fram till vecka 21 ungefär och sen dess diarré igen. Kan inte riktigt relatera det till nåt jag äter, men måste man välja mellan två ting från helvetet så tar jag diarré alla dagar.

Morgonen inleddes också med ett sms-gräl med pappan till barnet, sånt är ju alltid lika konstruktivt. Kan BARA leda till MER ilska och missförstånd och oförstånd. Han tar just nu VÄLDIGT mycket energi när jag mest av allt skulle behöva någon som GER energi. Därför har vi haft minimal kontakt på sistone.

Det snöar i allafall inte! Har förstått via Facebook att det annars har gjort det på flera håll i landet. Jag fruktar vintern då jag INTE vill ha en meter snö när jag ska ramla runt med barnvagn, hund och mig själv. Blir det lika kallt som förra vintern så går det väl inte ens att gå ut med ett spädbarn, då vet jag inte hur jag gör med älsklingsvoffsans promenader. Det löser sig. Det måste det ju göra.

Annars har jag varit hos min terapeut som jag fick göra slut med idag på grund av min nyvunna katastrofekonomi. Det är tråkigt, hoppas jag kan återuppta det när föräldrapenningen kommer igång, då har jag kanske NÅGOT mer att röra mig med. Men det är en STOR utgift. Alla borde gå i terapi, särskilt dom som inte tror att dom behöver det. Dom brukar verkligen ha issues.

Därefter till läkaren på MVC för koll av blodtryck och nytt hb. Var ditskickad av barnmorskan för extra koll eftersom jag ofta blir yr på förmiddagarna och även efter måltider. Äter blodtrycksmedicin under graviditeten och medicinerar även annars mot högt blodtryck sen några år tillbaks. Hon tyckte väl att jag skulle vila när jag kände att jag behövde det och fortsätta medicinera som vanligt. På så vis är det ju tur att jag inte har ett jobb, hade aldrig funkat att lägga sig och vila en timme under arbetstid.

Nu har jag varit ute med Buppy the dog och ätit wok med quorn och kokosmjölk och har minst lika ont i huvet som i morse. Bara att ta en tidig kväll och hoppas att det går över genom att SOVA.

20 oktober

Det är konstigt att dagarna ändå går fort och jag tycker att jag har det lite stressigt fast jag inte går till ett jobb längre. Men det är mycket att styra med och jag VILL också så mycket. Vill fixa och få saker gjorda och sätter upp mål varje dag. Skulle aldrig klara att ligga framför teven en hel dag, om jag inte var mycket sjuk.

Min hund börjar åtminstone bli rejält uttråkad tror jag. Hon har gått på dagis varje dag de senaste 2,5 åren och nu bara hemma med tråkiga mamma, inga hundkompisar, händer inte så mkt på dagarna. Vi promenixar så klart, idag har vi varit på cykeltur och jag gömmer mat så hon får leta och det tuggas ben och grejer. Men jag har ändå dåligt samvete för att hon inte är tillräckligt stimulerad. Vi är mycket tajta jag och hon, hon är 9 år och har varit med om det mesta tillsammans. Hon är en bästis och min förstfödda alltid.

Idag har jag haft tvättid, tänker varje gång på hur det kommer bli att passa tvättid och springa till tvättstuga som ligger i NÄSTA HUS och jag måste ta med mig en nyfödd och det är mitt i vintern och kallt som en snyting ute. Då tänker jag att det finns dom som har det värre! Som inte har el och rinnande vatten och måste tvätta i en flod långt bort och måste hämta dricksvatten i en brunn ännu längre bort. Så man ska inte klaga.

Har också dammsugit, packat grejer jag sålt på nätet, bakat en kanel- och kardemummakaka samt varit och tränat. Kakan var ett spontant utlopp för ett extremt sockersug så jag fick vänligt men bestämt slänga ihop något av det som fanns hemma, det blev mycket bra faktiskt! Jag har redan ätit halva. Och bebis har fått Grappo att dricka så den är väl nöjd nu :)

Tränar gör jag på Friskis & Svettis, det känns än så länge helt okej. Det jag går på som gravid är baspassen och corepassen. Inte svårt att orka men jag vill inte ta ut mig mer och känns bra att det är utan hopp. Kan så klart inte göra övningar där det ska liggas på mage utan får ta till alternativ istället. Det som känns är att jag har gått upp 10 kilo (från 56 till 66!) och det är stundom TUNGT att frakta runt den där extra vikten, särskilt i träningssammanhang. Mycket tyngre att göra armhävningar till exempel, orkar inte lika många.

Jag såg på vädret att det ska komma snö. Det är illa.