Vecka 30+4

30-veckors magen med och utan tröja. Jag tycker den är enorm.

"Vi kommer imorgon också" sa sotningstruppen igår när dom gick. Fast besluten att den här dagens uppvaknande skulle bli mindre överraskande än gårdagens satte jag larmet på tidigt och gick upp ännu tidigare. Nu är det förmiddag och sotarna har ännu inte dykt upp. Jaja, det var ju bra att man inte låg och sov räv och ödslade bort sin tid.

Imorgon ska jag jobba! En dags inhopp på mitt gamla jobb. Det känns nervöst men roligt. Nu har jag varit borta nästan ett helt sommarlov. Tiden har ändå gått fort när jag väl kom in i den nya rutinen som är att inte åka till nåt jobb överhuvudtaget. I början var det mycket deprimerande, nu ser jag lite mer nyktert att det faktiskt väger och balanserar mellan fördelar och nackdelar, åtminstone när man mår som jag har gjort på sista tiden. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg hur man gör på jobbet och att jag inte har en dålig förmiddag med förgiftningssymtom.

Men jag blir mer och mer övertygad om att det är järntabletterna som är bov. Igår var jag sådär dålig igen och alldeles utslagen på morgonen, då tänkte jag att det inte är järntabletterna ändå, för jag har ju slutat ta dom. Men nyss upptäckte jag att jag tagit fel tablett i förrgår kväll! Jag hade tagit järntabletten istället för blodtryckstabletten som jag ju SKA ta. Så, orsak och verkan fick en logisk förklaring. Järn är av ondo. Åtminstone när det måste ta vägen via mitt tarmsystem. Injektioner, finns inte det?

Igår fick jag/vi kallelse till föräldrautbildning. Pappan har för ett tag sen sagt att han vill gå. Men det känns mycket konstigt om vi bara ska ses där. Vi måste prata. Jag vill inte gå dit ensam. Och kanske inte med honom heller. Dilemma. Det visar sig dessutom att det är på dagtid, förmiddagar 8-11. Jag trodde kvällstid. Vet inte om pappan har räknat med så mycket jobbfrånvaro. Hur har andra ensamma gravida gjort, har ni gått på föräldrakurs? Ensamma eller i sällskap med någon?

Dagens hemmafrusysslor: dammtorka, värma mikromat och äta den, packa och posta Traderagrejer samt åka och träna.

Luleå

Haha jag glömde berätta, Arbetsförmedlingen ringde mig förut och berättade att de hade matchat mig med ett jobb som de ska anvisa mig att söka. Blir man anvisad ett jobb betyder det att man måste söka det annars mister man sin rätt till ersättning. Bra med jobb tänkte jag, var är det månntro? Jo - i Luleå!

Surrealismen fick därmed ytterligare ett ansikte. Jag vet inte exakt hur många mil det är härifrån till Luleå men det är i alla fall mer än hundra. Jag vet inte om dom tycker på riktigt att man som ensamstående höggravid ska flytta mer än hundra mil från sina släktingar, vänner och barnets far för att följa alliansens arbetslinje? Jodå, jag ska i alla fall skriva ihop en finfin ansökan, kanske även skicka med en bild på mig själv i profil.

Alla som känner mig vet också att bli anvisad ett jobb i Norrland är för mig ungefär som att bli anvisad ett jobb som färjkarl över floden Styx. Norr är inte mitt väderstreck. Jag gillar hav, lövskogar, slätter, ljus, värme och Skåne. Barrskog ger mig ångest.

Men vi får väl se, kanske är det i LULEÅ jag ska föda om tio veckor ;)

Österlen är annars lite mer av min tekopp. Södern rockar.

Blomster, löv, hav och 28 plus i södra Sverige. Då fröjdas vi som bäst jag och voffs.

Budget och besök

Min ömma moder har varit hos mig på besök i ett dygn och åkte hem för några timmar sedan. Det var trevligt. Hon lagade trattkantarellsoppa åt mig och fyllde på mitt kylskåp och vi promenerade med hunden och var på Ikea och hängde framför teven och hon har börjat sticka en mycket avancerad tröja med flätmönster till bebis. Gulligt! Storleken hon har valt är till en 2-åring så det måste vara ett MYCKET avancerat mönster :) Hon är duktig på att sticka min mamma men det här var nog en liten utmaning. Fint olivgrön blir den i alla fall.

Jag känner mig lite pepp idag. Kanske beror det på att jag spydde upp min tragiska blodtryckstablett imorse och har inte varit alls så yr eller dålig i magen som jag ofta är annars. Första spyan på HELA graviditeten! Och det berodde inte på att jag mådde illa, jag tror snarare att det var en följd av de där hormonerna som förslappar sfinktermuskulaturen i övre magmunnen. Jag låg nämligen i soffan och läste och mådde bra med huvudet rätt lågt när jag kända att frukosten (bl.a té, Proviva och juice) började RINNA baklänges uppför matstrupen. Satte mig hastigt upp men processen hade redan börjat och det GICK inte att svälja ner det igen. Så det blev badrummet snabbt som tusan. Sen märker jag att jag kan äta väldigt mycket mindre mat nu innan det börjar trycka på uppåt. Det gillar jag inte, jag är nämligen en storätare, gillar mycket mat och stora portioner. Har inte lust att sitta och picka i mig pyttebitar.

Mamma hade en fin kommentar om bebisen förut, angående dess eventuella söthet och utseende; "Ja pappan har ju ett ganska sött ansikte så det kanske blir en söt bebis ändå." Som att PAPPANS utseende skulle vara det som kommer rädda barnet från att se ut som ett monster! Det är moderskärlek det :)

Jag var på budgetrådgivning igår och det var bra. Budgetrådgivaren tyckte jag hade mycket bra koll på min ekonomi och det har jag ju, jag vet ju vad det är som kostar och vilka mina fasta utgifter är. Men att HÅLLA sig till endast de utgifterna och inte behöva/vilja ha NÅGONTING utöver det är djävulskt mycket svårare. Och väldigt tråkigt. Vi kom i alla fall fram till att när alla utgifter är betalda så ligger jag 250 kronor minus med min nuvarande a-kasseinkomst. Förslag då var att försöka dra ner matkostnader med 200 kronor och gå ur Hyresgästföreningen. Då borde det gå. Om inget oförutsett inträffar. Det är verkligen mycket tråkigt att vara ekonomiskt begränsad. Men också väldigt peppande att försöka få det att funka! Jag har letat upp en gammal kassabok och ämnar nu hålla hyfsad stenkoll på vad som slinker ut och vad som slinker in. Det vore så himla roligt att kunna SPARA, lägga upp ett litet extraförråd och målet är att bebis ska få ett litet sparkonto också så småningom.

Har börjat lägga ut lite grejer på Tradera igen, det är faktiskt ännu roligare att sälja än att köpa. Lite masigt med pack och skick, men himla stimulerande när det trillar in en extra peng på kontot då och då. Jag behöver kartonger att skicka i bara, just nu är det det enda som hindrar mig från att lägga ut massor med grejer, att jag inte har tillräckligt mycket packmaterial. Förra månaden var det Traderaförsäljning som höll mig flytande.

Mitt gamla jobb ringde tidigare idag och undrade om jag kan hoppa in en dag nästnästa vecka. Och det kan och vill jag ju, men måste ringa a-kassan och kolla konsekvenser av detta. Med karensdagar efter arbete så kan det mycket väl bli så att jag går back på att tacka ja till jobb enstaka dagar. Sjukt system!! Att bibehålla kontakten med arbetsmarknaden borde väl gynnas!!

Blev mest praktiskt snack idag, tänker mycket kring liv och barn och ska försöka formulera det nån gång snart. Hör på radion om debatt kring strikt könsuppdelning av barnkläder i butiker, bra att det uppmärksammas! Det är ju handlar ju tyvärr inte bara om neutrala färger, utan de färger som förknippas med pojkar respektive flickor är ju laddade med olika värden vilket också upphov till olika förväntningar på respektive kön. Vilka egenskaper man förväntas uppvisa som pojke respektive flicka. Dessa begränsande mallar vill i alla fall inte jag pressa in mitt barn i. Undersökningar visar också att barn bemöts väldigt olika, inte bara utifrån könstillhörighet utan också utifrån de färger barn har på kläderna.

Nu ska det sorteras kläder och grejer och imorgon förmiddag ska jag till mvc igen, inte spec. mvc utan vanliga, för mätning av blodtryck, mage och hjärtljudskoll. Tydligen tillhör jag också en riskgrupp för influensa, så ska fråga runt vaccinering och sånt..

Här sitter jag och styr upp! Med för dagen nyinvigd kassabok, att-göra-lista, bankdosa och äpplen från mormors trädgård i Skåne som mamma hade med sig.

Gulaschsoppa

Det är ju hemskt vad mat inte gör sig på bild. Om det inte är stajlad i nån mattidning vill säga. Men såna där bilder av mat som brukar finnas på pizzerior och på sunkiga turistställen utomlands ser ju för det mesta ut som om maten redan är processad och har kommit ut på andra sidan människokroppen. Jag har lagat gulaschsoppa för första gången i livet, enligt recept från Ica. Dock med modifieringen quornfärs och grönsaksbuljong istället för köttvarianterna. Denna ska ätas under kvällen av mig själv och min kompis E som jag jobbade med förut. Hon och hunden kommer på besök om en stund. När UMGICKS jag med nån sist? Minns inte, har haft mycket projekt den här veckan, men inte nåt direkt umgänge. Här är iaf maten... Må den smaka godare än den ser ut.

I dag har jag varit på "intervju" för förhoppningsvis inhoppsjobb och kanske även framtida tillsvidarejobb på djursjukhuset i la stada där jag bor. Det gick bra tror jag. Men gud vad jobbigt det är med NYTT, att vara NY och inte kunna rutiner och allt går långsamt och man fattar inte och vet inte var nånting är och innan man fattar HUR allt är organiserat. Innan dess är det jobbigt. Sen är det ju alltid BRA med nytt så klart. Nä inte alltid, men ofta. Man måste få lite input och tänka nytt för att utvecklas. Även om det är gött när man går på rutin och uppbådar ett flow i det man gör, det är en annan slags stimulans.

Annars inget större. Mår bättre idag än igår. Magen känns JÄTTESTOR och bäbis har saker för sig titt som tätt. Jag vill åka på semester till ett varmt ställe!!! Var frusen blötsnö på bilen i morse och halkigt på vägar och gångbanor. Sux. Vinter är inte min favoritföreteelse.

Arbetsförnedringen

Har varit inne i stan, hade möte med en handläggare på arbetsförmedlingen. Jag blev arbetslös 1 oktober efter att det föräldravikariat jag haft i ett år gick ut. Jag har haft ett annat jobb på gång sedan i våras, ett nyöppnat företag som drog igång 1 september och där jag var lovad en tjänst. I sista stund, i slutet av augusti drog sig arbetsgivaren plötsligt ur "av ekonomiska skäl" (=fått reda på att jag var gravid???).

Så då stod jag där. Hade inte sökt andra jobb eftersom det verkade så spiksäkert att jag skulle få jobb där och vi hade haft regelbunden kontakt kring detta under hela sommaren. Jag blev såklart bestört, besviken, arg och ledsen. Och nu när situationen är ett faktum känns det än värre. Jag har haft en helt problemfri graviditet, känner mig precis som vanligt och VILL jobba, gärna fram till ett par veckor innan förlossningen.

Nu, mer oro och bekymmer. Kan vakna med ångest mitt i natten för jag vet inte HUR jag ska klara mig ekonomiskt?? Min barnmorska tyckte det var bra för mig att vila lite, "nu när du är arbetslös har du ju en mindre stressig tillvaro". Fel! Att ha ett jobb, att veta att man har en trygg framtid, DET är att slippa stress. Att det rullar på och man vet att pengar rullar in som dom ska.

Min fantastiska a-kassa i Kommunal ger mig den generösa summan av 7800:- efter skatt att leva på per månad. Tack! Det räcker till hyra, avbetalningen på bilen och mitt studielån, sen är pengarna slut. Till mat finns 0:-, övriga räkningar 0:-, försäkringar 0:-, kläder 0:-. Ja, ni förstår själva...

Jag vet inte varför man ska skämmas och piskas för att man under en period behöver använda sig av arbetslöshetsförsäkringen? Det är ju en försäkring som andra man har, jag har själv betalat in avgift till den under många års tid. Varför ska den inte erbjuda en skälig levnadsnivå och varför ska man behöva känna att man gör något fel för att man behöver använda en försäkring man själv har betalat för?

Fick dessutom lära mig idag att en ny a-kasseperiod inleds med 7 dagars karens???? Hade jag ingen aning om. Jag vet att det är 45 dagars karens om man själv väljer att säga upp sig, det kan jag på sätt och vis förstå, men varför ska man straffas ytterligare för att en anställning upphör eller man ofrivilligt blir av med ett jobb?

Nu skulle jag kunna gå loss som politisk agitator en stund känner jag, men ska inte utveckla det vidare just nu. Jag antar att min politiska inriktning kommer ge sig till känna här och där i olika typer av inlägg, och jag skulle inte kalla den ens skiftande i lite lätt babyblått. Snarare färggrant sprakande i rött och grönt :)

Jag ska inte heller fördjupa mig i de bisarra handläggare jag har träffat på förmedlingen. Det är en väldigt Kafka-esque stämning hos AF. Som levande charader, som folk som jobbar för att täcka upp för att det saknas ett manus till den här gigantiska föreställningen. Alla som jobbar där måste ju vara medvetna om att de inte förmedlar några jobb. Istället verkar de ha förflyttat fokus för sina arbetsuppgifter åt annat håll. Flera av de jag träffat har verkat mest upptagna av att behärska själva datasystemet och inte minst att stava rätt och att formulera sig. Den jag träffade idag var jättesnäll men hade mer frågor om stavningen på det hon tänkte skriva än om mina tankar kring jobbmöjligheter och mina tidigare erfarenheter.

Sen fick jag i alla fall fika med en kompis och hennes 8 månaders dotter! Det var trevligt och jag drack varm choklad. Jag måste erkänna att barn aldrig har fascinerat mig nämnvärt, jag hoppas få ett annat perspektiv på detta när jag får ett eget. Sen säger ju nästan alla att de ofta har svårt för andras barn, men att man älskar såklart sina egna. Men det finns ju folk som verkligen TYCKER OM barn och ler mot allt smått de ser och faller i trans när de ser en barnvagn. Sån är inte jag. Det ska bli roligt att få ett barn och jag ser mycket fram emot det, men barn för övrigt har aldrig riktigt varit min grej.

Gnälligt blev det, men det blev en sån dag idag! Surregn ute och ekonomioro och arbetsförmedlingsbesök på det. Får återkomma.