Varmt i halsen

I morse kom den - halsbrännan. Jag antar att det är den. Jag har ALDRIG haft halsbränna förut. Men det är alldeles varmt i halsen och känns obehagligt som att jag ska kräkas. Och så hjälpte det med Gaviscon som morskan sa att jag skulle köpa. Enligt FASS så har Gaviscon hallon/vanilj/citronsmak... ???? Yeah right. Jag är extremt tacksam att Nordic Drugs inte bestämt sig för att tillverka glass också. Gaviscon smakar sur pappersmassa. Och kräkreflexen aktiveras vid intag.

Jag har fått en fin utförlig amningsrapport och amningstips i form av ett inlägg hos Bulan & Jag som svar på min undran om huruvida man kunde genomleva att amma i flera månader utan skador och men. Amning är belagt med nästan lika mycket skrämselpropaganda som förlossning. Varför är det så?

En annan fundering som uppstår när man läser spädbarnstips är det här med att lufta stjärten. Att man ska låta bebisen ligga utan blöja varje dag, helst i flera timmar. Var är den då undrar jag? Hur har man den utan blöja utan att det kommer kiss och bajs på alla inventarier, textilier samt i sänghalmen? Upplys en okunnig!

Jättemage = jättebarn?

Inledde dagen med besök på mvc. Dagens vikt 68,7 kg. Jag tycker det är extremt fascinerande. Sen mätte barnmorskan magen. SF-måttet. I vecka 25 var det 26 cm. Nu i vecka 28+5 låg det på 31 cm. Hon mätte flera gånger och trodde inte sina ögon. Frågade om jag kände mig annorlunda eller tyckte att magen hade växt plötsligt. Men det tycker jag väl inte, mer än att det börjar bli jobbigare att vara gravid, men det är det väl i tredje trimestern?? Så nu ska jag få komma tillbaks igen redan nästa vecka och mäta mig igen. Är jag fortfarande enorm skickar hon mig på extra ultraljud. För stor fostervattensmängd?

Min teori är att eftersom jag bara är 157 cm lång så har ju magen inte riktigt nån annanstans att ta vägen än att bukta sig utåt. Den får ju liksom inte plats att växa uppåt längs med kroppen om ni förstår vad jag menar, för kroppen är ju så kort :) Så då får den vackert bulla sig utåt och då blir ju också centimeterantalet högre när man mäter med måttband. Eller så beror det på att barnets pappa är 198 cm lång och att det kanske förutom allt annat även var ett fysiologiskt misstag att avla på oss två i kombination. Jag menar, jag jobbar med djur, alla fattar att det är en dålig idé att para en chihuahua med en grand danois...

Magen för dagen. Vecka 28+5 SF mått 31 cm...

Har också varit på bio ikväll, "Hämnden", dansk-svensk med bland annat Mikael Persbrandt. Den var bra! Sån film som jag gillar som om det inte hade varit så kända skådisar med skulle ha gått på en smalare bio. Psykologiskt jobbig men intressant med många bottnar. Var bara extremt jobbigt att sitta dubbelvikt i en biofåtölj i två timmar. Man får tänka om lite kring sin omvärld numera, ett nyttigt perspektiv. Det är som att ha nåt slags handikapp, plötsligt är det tydligen inte ens säkert att man klarar av att gå på bio. Eller ens ta på sig skorna för den delen. Man blir lite mer ödmjuk och får provsmaka lite av vad det kanske skulle innebära att vara fysiskt rörelsehindrad.

Nu ska jag nog surfa lite SF-mått och se om jag ska känna mig mer normal eller ännu mer onormal. Vad tror ni??

Budget och besök

Min ömma moder har varit hos mig på besök i ett dygn och åkte hem för några timmar sedan. Det var trevligt. Hon lagade trattkantarellsoppa åt mig och fyllde på mitt kylskåp och vi promenerade med hunden och var på Ikea och hängde framför teven och hon har börjat sticka en mycket avancerad tröja med flätmönster till bebis. Gulligt! Storleken hon har valt är till en 2-åring så det måste vara ett MYCKET avancerat mönster :) Hon är duktig på att sticka min mamma men det här var nog en liten utmaning. Fint olivgrön blir den i alla fall.

Jag känner mig lite pepp idag. Kanske beror det på att jag spydde upp min tragiska blodtryckstablett imorse och har inte varit alls så yr eller dålig i magen som jag ofta är annars. Första spyan på HELA graviditeten! Och det berodde inte på att jag mådde illa, jag tror snarare att det var en följd av de där hormonerna som förslappar sfinktermuskulaturen i övre magmunnen. Jag låg nämligen i soffan och läste och mådde bra med huvudet rätt lågt när jag kända att frukosten (bl.a té, Proviva och juice) började RINNA baklänges uppför matstrupen. Satte mig hastigt upp men processen hade redan börjat och det GICK inte att svälja ner det igen. Så det blev badrummet snabbt som tusan. Sen märker jag att jag kan äta väldigt mycket mindre mat nu innan det börjar trycka på uppåt. Det gillar jag inte, jag är nämligen en storätare, gillar mycket mat och stora portioner. Har inte lust att sitta och picka i mig pyttebitar.

Mamma hade en fin kommentar om bebisen förut, angående dess eventuella söthet och utseende; "Ja pappan har ju ett ganska sött ansikte så det kanske blir en söt bebis ändå." Som att PAPPANS utseende skulle vara det som kommer rädda barnet från att se ut som ett monster! Det är moderskärlek det :)

Jag var på budgetrådgivning igår och det var bra. Budgetrådgivaren tyckte jag hade mycket bra koll på min ekonomi och det har jag ju, jag vet ju vad det är som kostar och vilka mina fasta utgifter är. Men att HÅLLA sig till endast de utgifterna och inte behöva/vilja ha NÅGONTING utöver det är djävulskt mycket svårare. Och väldigt tråkigt. Vi kom i alla fall fram till att när alla utgifter är betalda så ligger jag 250 kronor minus med min nuvarande a-kasseinkomst. Förslag då var att försöka dra ner matkostnader med 200 kronor och gå ur Hyresgästföreningen. Då borde det gå. Om inget oförutsett inträffar. Det är verkligen mycket tråkigt att vara ekonomiskt begränsad. Men också väldigt peppande att försöka få det att funka! Jag har letat upp en gammal kassabok och ämnar nu hålla hyfsad stenkoll på vad som slinker ut och vad som slinker in. Det vore så himla roligt att kunna SPARA, lägga upp ett litet extraförråd och målet är att bebis ska få ett litet sparkonto också så småningom.

Har börjat lägga ut lite grejer på Tradera igen, det är faktiskt ännu roligare att sälja än att köpa. Lite masigt med pack och skick, men himla stimulerande när det trillar in en extra peng på kontot då och då. Jag behöver kartonger att skicka i bara, just nu är det det enda som hindrar mig från att lägga ut massor med grejer, att jag inte har tillräckligt mycket packmaterial. Förra månaden var det Traderaförsäljning som höll mig flytande.

Mitt gamla jobb ringde tidigare idag och undrade om jag kan hoppa in en dag nästnästa vecka. Och det kan och vill jag ju, men måste ringa a-kassan och kolla konsekvenser av detta. Med karensdagar efter arbete så kan det mycket väl bli så att jag går back på att tacka ja till jobb enstaka dagar. Sjukt system!! Att bibehålla kontakten med arbetsmarknaden borde väl gynnas!!

Blev mest praktiskt snack idag, tänker mycket kring liv och barn och ska försöka formulera det nån gång snart. Hör på radion om debatt kring strikt könsuppdelning av barnkläder i butiker, bra att det uppmärksammas! Det är ju handlar ju tyvärr inte bara om neutrala färger, utan de färger som förknippas med pojkar respektive flickor är ju laddade med olika värden vilket också upphov till olika förväntningar på respektive kön. Vilka egenskaper man förväntas uppvisa som pojke respektive flicka. Dessa begränsande mallar vill i alla fall inte jag pressa in mitt barn i. Undersökningar visar också att barn bemöts väldigt olika, inte bara utifrån könstillhörighet utan också utifrån de färger barn har på kläderna.

Nu ska det sorteras kläder och grejer och imorgon förmiddag ska jag till mvc igen, inte spec. mvc utan vanliga, för mätning av blodtryck, mage och hjärtljudskoll. Tydligen tillhör jag också en riskgrupp för influensa, så ska fråga runt vaccinering och sånt..

Här sitter jag och styr upp! Med för dagen nyinvigd kassabok, att-göra-lista, bankdosa och äpplen från mormors trädgård i Skåne som mamma hade med sig.

Besiktningsdag

Detta är vad som återstår efter gårdagskvällens frosseri... Det som saknas på bilden och som redan är i omlopp i min kropp är en sån där sprillans god chokladkaka med salmiakfyllning. Den heter nåt på finska och omslaget är i nåt svart/vitrutigt mönster. Den gick åt först. Innan det här hade jag gått 5 km spåret med min vän E så det kändes inte helt förkastligt att sätta i sig nåt extra. E berättade dessutom att hon är gravid i vecka 6!! Heja heja!! Jag blev superglad, hon fick missfall för några månader sedan så nu håller jag alla tummar att det ska gå vägen den här gången!! Om allt går väl får hon bebis i början av juli vilket innebär att vi får nästan ett halvårs föräldraledigt TILLSAMMANS. Sweet bliss!

Min bebis är så himla sugen på choklad nuförtiden. Därav gårdagens dödssynd. Bland andra. Men den ska ju gå upp 27 gram i veckan ett tag framöver, så lite extra energi behövs nog. Eller var det 27 gram om dagen??? Jag bör kanske äta lite mer choklad....! :)

Jag mår inte hyvens på förmiddagarna. Jag har aldrig svimmat i hela mitt liv men i förmiddags var det nära. I slutet av dagens första hundpromenad blev det mjölksyra i benen och lite yrsligt och illamående, märktes att syret höll på att ta slut. Masade mig ända till min port och fick hänga mig över trappräcket längst ner i porten och andas många djupa andetag med huvudet lågt. Tog sedan itu med trapporna och tog mig ända till min hall där jag blev halvliggandes ett tag. Sedan badrummet med de sedvanliga tarmproblemen i kombination med djupandning för att inte svimma. Jag medicinerar mot högt blodtryck sedan innan jag blev gravid och har fortsatt med det under graviditeten fast har bytt till ett annat preparat. Men tydligen gör progesteronet när man är gravid att motståndet i kärlen minskar så blodtrycket sänks och ovanpå det äter jag dessutom mina blodtryckssänkande. På morgonen just efter jag har medicinerat så känns det som det blir på tok för lågt. Men enligt min läkare ligger jag normalt i tryck och ska inte sänka medicindosen utan lägga mig och vila när jag blir yr. TUR att jag inte har ett jobb då! Men synd att min hund måste gå ut och att det är så obekvämt att lägga sig och vila på regnvåt asfalt.

Besiktning ja, först var det bilen och jag erövrade några fler vuxenpoäng, första gången på bilbesiktningen med egen bil i eget namn! Dessutom är det ju en KOMBI som sedan första dagen i min ägo har fått mig att känna mig som om jag har lånat mina föräldrars bil. Det blev lite bättre när jag möblerade kombiutrymmet med en gedigen krocksäker hundbur, då hade jag ialla fall en ursäkt att omge mig med en så stor bil, och ännu bättre lär det väl bli med en bilbarnstol i framsätet.
Läckage i avgassystemet löd i alla fall domen. Bör åtgärdas men behöver inte komma på ombesiktning. Det viktigaste verkade vara att man hade med sig en varningstriangel. Det hade jag hört talas om så det hade jag faktiskt införskaffat dagen till ära.

Sen var det dags för ultraljud på specialistmödravården där jag får gå och titta till mig med jämna mellanrum för att jag står på blodtrycksmedicin. Idag var det mätning av blodflödet i navelsträngen. Det var helt normalt. Undrade också om dom kunde se vad det var för kön på bebis, har inte velat veta förut men nu har jag börjat vilja veta vilket namn jag ska ställa in mig på. Jag hade ett så himla bra flicknamn som jag älskar men det får nu läggas på hyllan för det visade ju sig vara en ALFONS som ligger därinne! :) "Jaha, här ser jag en pung och där ser det ut som en snopp" sa barnmorskan lite barskt. Jag hade tänkt mig hon kunde säga typ att det ser ut att vara en liten pojke, men icke sa nicke, hon körde genitaliejargongen.
Så nu ska jag tjacka Alfons Åberg kläder, såna där det står tryckt Alfons över hela magen :) Annars blir det mycket färger, barn ska ha färgglada kläder tycker jag och jag har inget till övers för "tjejkläder" respektive "killkläder". Tragiskt med könsstereotyper applicerade på en nyfödd! Och apfult med bejbirosa och spets och sorgligt att kläder som uppges vara avsedda för pojkar ska vara i begravningsfärger. Barn tycker ju om färger för guds skull!

För övrigt var det lite svårt att se bebis bra på ultraljudet, den har börjat ligga så ihopvikt. För att få plats så klart. Innan har den liksom legat mer raklång och sett ut som ett helt barn, nu var det mer spridda klumpar varav jag kunde identifiera vissa. Nästa koll är i vecka 33, dvs om fem veckor, då ska bebis mätas och kolla så den har vuxit till sig normalt, blodmediciner till trots.

Jag har tvättid nu, fixar och mailar lite och imorgon ska jag på möte på förmiddagen och sedan kommer mamma och bor hos mig i ett dygn. Myspys. Synd att frysen är trasig, annars hade hon säkert fyllt på den ;) Ute är regn, rusk, mörker och blåst. Fram till jul kan jag stå ut med det och tycka att det är stundom mysigt. 1 januari har jag fått nog, alltid.

Vuxenbilen i vintras, ganska smutsig men ändå fin!

Verkligheten vs Fröken Märkvärdig 1-0

Nyss hemkommen efter att ha spenderat tid med pappan till bebis. Vi har inte setts på en månad. Och i enlighet med att tiden tenderar att släta över, läka sår och invagga oss i glömska så hade jag ju glömt bort exakt HUR energikrävande vårt umgänge är. Jag hade nästan längtat lite efter honom. Inom 12 timmar hade verkligheten kommit ikapp och våra världar hade hunnit kollidera ett antal gånger och jag längtade bara efter att åka därifrån. Jag börjar fundera på om jag verkligen VILL att han ska umgås med bebis och vara en influens i dens liv. Jag vill INTE att han ska förmedla sin livsinställning och sina värderingar och sina attityder! Rädd för det.

Det är svårt det där. Vill inte stå i vägen för umgänge pappa-barn och från vissa håll får man rådet att verkligen se till att involvera pappan, om inte annat så för möjlighet till avlastning etc. Å andra sidan så vet jag inte hur jag ska hantera att lämna över till pappan som jag inte litar på, varken vad gäller konkret ansvarstagande eller syn på barnuppfostran. Att det är lätt att vara efterklok behöver ingen tala om för mig, inte heller att det hade varit lättare att ha valt en rättare far till mitt barn, allt det där förstår jag själv. Nu är läget som det är och det är trixet med den befintliga situationen som behöver lösas. Men hur???

Vill tacka för kommentarer på inlägg! Det blir jag mycket glad för och det är alltid lika roligt och välkommet! Och det gläder när man kan finna varandra i ungefär samma situation och finna att man icke är så ensam som man stundom kan känna sig...

När jag kom hem hade frysen pajat också. Frysen vs Fröken Märkvärdig 1-0. Allt hade tinat. Det var vatten på golvet. Och jag som hade bunkrat med matlådor och grejer inför stundande fattigare tider! :( Så, nu ska jag tillbringa resten av dagen med att tillaga det som räddas kan och hoppas att bebis har god aptit de kommande dagarna...

Barnuppfostran, ambitioner och soffmodet

Idag är en riktigt kulen höstdag med mörkgrå himmel. Har massa fix att ta tag i som huspassare idag. Passar ju förutom pappas hus även mammas lägenhet och ska åka och sköta även den och dess inneboende krukväxter idag. Förutom det borde jag städa huset och även bilen. Vi får se vad resultatet av dessa ambitioner blir, det visar sig innan läggdags ialla fall.

Det var fint att träffa min gudson och hans familj igår. Hans mamma är min gamla vän från högstadiet och hon är så himla vettig. Ofta när jag hälsar på folk med barn så går jag utmattad och trött därifrån med en känsla av att inte ha lyckats nå fram eller ha etablerat någon slags kontakt överhuvudtaget. Ofta dominerar barnen umgänget så att det blir omöjligt för de vuxna att överhuvudtaget föra en normal konversation. Barn kan faktiskt åtminstone efter en viss ålder få börja lära sig att visa hänsyn, att prata en i taget och att man inte kan avbryta när andra pratar. Jag och min väninna kunde prata, barnen pysslade med sitt och vi pratade och lekte med dom mellan varven. Mycket trevligt. Ofta är det som att barn får skrika och överrösta all andra helt ohämmat och ingen säger till dom?! Jag tycker det är ofattbart.

Min väninna lugnade mig rätt rejält vad gäller mina nojor över barnuppfostran och min rädsla för att misslyckas med att vara förälder så nu känns det som att det praktiskt taget inte kan gå fel :) Jag presentade barnen med varsin uppsättning självlysande vampyrtänder, finfina, skulle vilja ha egna, samt ett memoryspel som vi spelade och jag vann :) Annars brukar barnhjärnor vara himla finurliga på just memory, tror dom har bra fokus i den åldern och är inte fulla av sidospår och distraktionsmoment som en äldre och mer förfallen variant.

Det pågår nån slags variant av gravidmodeblogg hos Bulan & Jag så jag tänkte kontra med att visa hur jag tolkar just soffmodet. När man har fått peta av sig jeansen eller tajtsen och svälla ut i sin fulla prakt efter en dag som gravid kan man till exempel se ut så här:

Linne, mysbyxor och uppknäppt hoodie som INTE sitter åt! :) (samt en glimt av det nyvunna bystmåttet, upp två storlekar i ett nafs)

Snart läggdags

Fortfarande huvudvärk. Har stått i en ångande dusch en lång stund för att förhoppningsvis lösa upp lite spänningar i nacke och axlar. Som sagt, ingen gullig pappa som är här och masserar, då får man ta till andra knep. Kändes lite bättre, men jag behöver en lång natts sömn i en bekväm och avslappnad sovställning!

I morse när jag var ute och gick med min hund försökte jag tänka lite på hur det skulle bli sen, hur jag kommer bli och må och tänka kring att ha ett BARN och kom på att jag inte har en aning, det är ett helt outforskat område. Jag har aldrig haft någon nära relation till ett litet barn, har inte haft något syskon eller släkting som fått barn, inte levt nära ett småbarn förut, så jag känner inte alls mig själv i den rollen, vet inget om vem jag är i den situationen. Jag vet hur jag fungerar som vän, som flickvän, som dotter och som djurägare, men hur blir jag som MAMMA?? Det är skrämmande detta ansvar som vilar över rollen, jag har ju ändå hunnit tänka en hel del kring föräldraskap och barn och vet ju hur jag tänker i teorin och hur jag vill vara en bra förälder, så ska man bara lyckas omsätta det i praktiken också. Stora grejer!

Jag tog ju blodprov hos läkaren förut idag. Jag är jätterädd för att ta blodprover. Trots att jag själv jobbar bland annat med blodprovstagningar men på djur. Men när det är jag själv som ska stickas blir det stor ångest. Nu några timmar senare undrar jag inte om det kommer att bli ännu värre att ta bort plåstret. Det sitter som fastsytt! Jag försökte lösa upp limmet i duschen förut, men utan resultat. Så nu förbereder jag mig för det stora rycket...

Apelsiner, grape, clementiner, citrus....

...är yummie för bebis. Den tycker jättemycket om riktigt sura och beska grejer som jag aldrig har gillat förut, som läsken Grappo och Tonic Water. Köpte FANTASTISKA Satsumas häromdagen, jättesöta och kostade nästan ingenting så nu knarkar vi det dagligen. EN bra grej med hösten = bra citrusfrukter i affären :)

Hänger nu i soffan, fixar grejer på datorn, teven är på (multitaskar alltså) och hunden tuggar ben bredvid mig. Bebis rumlar runt i magen. Emellanåt syns en buff utanpå. Den är stor nu, magen alltså. Bebis är som mest aktiv sena kvällar, framåt 23-24 och tidiga mornar. Bådar inte gott för framtiden! Jag har inget att jämföra med, men den känns väldigt aktiv, jag känner av den mycket. Nu ska vi natta oss och försöka masa oss upp och fixa redan hyfsat tidigt imorgon bitti. Blir så otroligt trött i ryggen och i magen, precis under revbensbågen av att sitta eller halvligga i soffan, bättre att ligga eller stå raklång.

Arbetsförnedringen

Har varit inne i stan, hade möte med en handläggare på arbetsförmedlingen. Jag blev arbetslös 1 oktober efter att det föräldravikariat jag haft i ett år gick ut. Jag har haft ett annat jobb på gång sedan i våras, ett nyöppnat företag som drog igång 1 september och där jag var lovad en tjänst. I sista stund, i slutet av augusti drog sig arbetsgivaren plötsligt ur "av ekonomiska skäl" (=fått reda på att jag var gravid???).

Så då stod jag där. Hade inte sökt andra jobb eftersom det verkade så spiksäkert att jag skulle få jobb där och vi hade haft regelbunden kontakt kring detta under hela sommaren. Jag blev såklart bestört, besviken, arg och ledsen. Och nu när situationen är ett faktum känns det än värre. Jag har haft en helt problemfri graviditet, känner mig precis som vanligt och VILL jobba, gärna fram till ett par veckor innan förlossningen.

Nu, mer oro och bekymmer. Kan vakna med ångest mitt i natten för jag vet inte HUR jag ska klara mig ekonomiskt?? Min barnmorska tyckte det var bra för mig att vila lite, "nu när du är arbetslös har du ju en mindre stressig tillvaro". Fel! Att ha ett jobb, att veta att man har en trygg framtid, DET är att slippa stress. Att det rullar på och man vet att pengar rullar in som dom ska.

Min fantastiska a-kassa i Kommunal ger mig den generösa summan av 7800:- efter skatt att leva på per månad. Tack! Det räcker till hyra, avbetalningen på bilen och mitt studielån, sen är pengarna slut. Till mat finns 0:-, övriga räkningar 0:-, försäkringar 0:-, kläder 0:-. Ja, ni förstår själva...

Jag vet inte varför man ska skämmas och piskas för att man under en period behöver använda sig av arbetslöshetsförsäkringen? Det är ju en försäkring som andra man har, jag har själv betalat in avgift till den under många års tid. Varför ska den inte erbjuda en skälig levnadsnivå och varför ska man behöva känna att man gör något fel för att man behöver använda en försäkring man själv har betalat för?

Fick dessutom lära mig idag att en ny a-kasseperiod inleds med 7 dagars karens???? Hade jag ingen aning om. Jag vet att det är 45 dagars karens om man själv väljer att säga upp sig, det kan jag på sätt och vis förstå, men varför ska man straffas ytterligare för att en anställning upphör eller man ofrivilligt blir av med ett jobb?

Nu skulle jag kunna gå loss som politisk agitator en stund känner jag, men ska inte utveckla det vidare just nu. Jag antar att min politiska inriktning kommer ge sig till känna här och där i olika typer av inlägg, och jag skulle inte kalla den ens skiftande i lite lätt babyblått. Snarare färggrant sprakande i rött och grönt :)

Jag ska inte heller fördjupa mig i de bisarra handläggare jag har träffat på förmedlingen. Det är en väldigt Kafka-esque stämning hos AF. Som levande charader, som folk som jobbar för att täcka upp för att det saknas ett manus till den här gigantiska föreställningen. Alla som jobbar där måste ju vara medvetna om att de inte förmedlar några jobb. Istället verkar de ha förflyttat fokus för sina arbetsuppgifter åt annat håll. Flera av de jag träffat har verkat mest upptagna av att behärska själva datasystemet och inte minst att stava rätt och att formulera sig. Den jag träffade idag var jättesnäll men hade mer frågor om stavningen på det hon tänkte skriva än om mina tankar kring jobbmöjligheter och mina tidigare erfarenheter.

Sen fick jag i alla fall fika med en kompis och hennes 8 månaders dotter! Det var trevligt och jag drack varm choklad. Jag måste erkänna att barn aldrig har fascinerat mig nämnvärt, jag hoppas få ett annat perspektiv på detta när jag får ett eget. Sen säger ju nästan alla att de ofta har svårt för andras barn, men att man älskar såklart sina egna. Men det finns ju folk som verkligen TYCKER OM barn och ler mot allt smått de ser och faller i trans när de ser en barnvagn. Sån är inte jag. Det ska bli roligt att få ett barn och jag ser mycket fram emot det, men barn för övrigt har aldrig riktigt varit min grej.

Gnälligt blev det, men det blev en sån dag idag! Surregn ute och ekonomioro och arbetsförmedlingsbesök på det. Får återkomma.

Första utkasten från i somras...

När jag ändå håller på. Lägger in två små korta inlägg som jag skrev i somras som var tänkt att bli inledningen till den här bloggen:

2010-07-16

Ensam mamma.  Ensamstående mor.  Single parent.  Inte ett neutralt begrepp. Det låter stigmatiserande och för med sig en rad antaganden av olika slag. Men inger också en befriande känsla tycker jag.  Att stå utanför den normativa mallen. Om man som jag är rädd för social kontroll och omgivningens förväntningar så kan detta att faktiskt skapa sin egen norm och välja en annan väg kännas som en lättnad.

Ensamstående förälder innebär ingen att frustrerat tvingas kompromissa med eller hamna i dispyt med över olika åsikter i ämnet barnuppfostran. Men också ingen att dela oron, bekymren, lyckan och kärleken till barnet med. Och det innebär säkert tusen miljarder andra saker också men det tänker jag upptäcka efter hand och hoppas orka skriva om här.

Jag är 13 veckor och 2 dagar gravid när detta skrivs. När det stod klart att jag kanske nog faktiskt blir ensam förälder till det här barnet tog det ett tag att smälta och ännu har jag nog bara påbörjat processen. Jag ska klara det men hur gör man, var en första tanke och jag började googla på ensamstående och gravid i ett försök att få ta del av andras erfarenheter. Det har stärkt mig att finna och läsa om andra som är och har varit i samma eller liknande situation och jag har fått en enorm respekt för dessa kvinnor.

Att börja blogga om föräldraskap kändes INTE  som min grej, men jag tänker ändå göra ett försök, för att också jag förhoppningsvis ska kunna vara till hjälp för någon annan som är eller kommer hamna i min situation.

2010-09-11

I vecka 20 som det är nu kände jag första rörelserna från bebis. En han eller hon eller vad det nu blir. Först kändes det som gas i tarmarna, en luftbubbla på väg ut, men ingen luft behövde komma. Efter bara ett par dagar var det mycket tydligare och fullt box. Nu känns det ganska tydliga rörelser varje gång jag ligger stilla på rygg. Ganska obehagligt om jag får säga det! Lite läskigt att det är en levande varelse inuti min kropp som rör sig och vars förehavanden jag inte alls kan styra över. Och just känslan av dess rörelser är inte helt behagliga. Lite alien-feeling och ”nu sprängs jag” typ.