Budget och besök

Min ömma moder har varit hos mig på besök i ett dygn och åkte hem för några timmar sedan. Det var trevligt. Hon lagade trattkantarellsoppa åt mig och fyllde på mitt kylskåp och vi promenerade med hunden och var på Ikea och hängde framför teven och hon har börjat sticka en mycket avancerad tröja med flätmönster till bebis. Gulligt! Storleken hon har valt är till en 2-åring så det måste vara ett MYCKET avancerat mönster :) Hon är duktig på att sticka min mamma men det här var nog en liten utmaning. Fint olivgrön blir den i alla fall.

Jag känner mig lite pepp idag. Kanske beror det på att jag spydde upp min tragiska blodtryckstablett imorse och har inte varit alls så yr eller dålig i magen som jag ofta är annars. Första spyan på HELA graviditeten! Och det berodde inte på att jag mådde illa, jag tror snarare att det var en följd av de där hormonerna som förslappar sfinktermuskulaturen i övre magmunnen. Jag låg nämligen i soffan och läste och mådde bra med huvudet rätt lågt när jag kända att frukosten (bl.a té, Proviva och juice) började RINNA baklänges uppför matstrupen. Satte mig hastigt upp men processen hade redan börjat och det GICK inte att svälja ner det igen. Så det blev badrummet snabbt som tusan. Sen märker jag att jag kan äta väldigt mycket mindre mat nu innan det börjar trycka på uppåt. Det gillar jag inte, jag är nämligen en storätare, gillar mycket mat och stora portioner. Har inte lust att sitta och picka i mig pyttebitar.

Mamma hade en fin kommentar om bebisen förut, angående dess eventuella söthet och utseende; "Ja pappan har ju ett ganska sött ansikte så det kanske blir en söt bebis ändå." Som att PAPPANS utseende skulle vara det som kommer rädda barnet från att se ut som ett monster! Det är moderskärlek det :)

Jag var på budgetrådgivning igår och det var bra. Budgetrådgivaren tyckte jag hade mycket bra koll på min ekonomi och det har jag ju, jag vet ju vad det är som kostar och vilka mina fasta utgifter är. Men att HÅLLA sig till endast de utgifterna och inte behöva/vilja ha NÅGONTING utöver det är djävulskt mycket svårare. Och väldigt tråkigt. Vi kom i alla fall fram till att när alla utgifter är betalda så ligger jag 250 kronor minus med min nuvarande a-kasseinkomst. Förslag då var att försöka dra ner matkostnader med 200 kronor och gå ur Hyresgästföreningen. Då borde det gå. Om inget oförutsett inträffar. Det är verkligen mycket tråkigt att vara ekonomiskt begränsad. Men också väldigt peppande att försöka få det att funka! Jag har letat upp en gammal kassabok och ämnar nu hålla hyfsad stenkoll på vad som slinker ut och vad som slinker in. Det vore så himla roligt att kunna SPARA, lägga upp ett litet extraförråd och målet är att bebis ska få ett litet sparkonto också så småningom.

Har börjat lägga ut lite grejer på Tradera igen, det är faktiskt ännu roligare att sälja än att köpa. Lite masigt med pack och skick, men himla stimulerande när det trillar in en extra peng på kontot då och då. Jag behöver kartonger att skicka i bara, just nu är det det enda som hindrar mig från att lägga ut massor med grejer, att jag inte har tillräckligt mycket packmaterial. Förra månaden var det Traderaförsäljning som höll mig flytande.

Mitt gamla jobb ringde tidigare idag och undrade om jag kan hoppa in en dag nästnästa vecka. Och det kan och vill jag ju, men måste ringa a-kassan och kolla konsekvenser av detta. Med karensdagar efter arbete så kan det mycket väl bli så att jag går back på att tacka ja till jobb enstaka dagar. Sjukt system!! Att bibehålla kontakten med arbetsmarknaden borde väl gynnas!!

Blev mest praktiskt snack idag, tänker mycket kring liv och barn och ska försöka formulera det nån gång snart. Hör på radion om debatt kring strikt könsuppdelning av barnkläder i butiker, bra att det uppmärksammas! Det är ju handlar ju tyvärr inte bara om neutrala färger, utan de färger som förknippas med pojkar respektive flickor är ju laddade med olika värden vilket också upphov till olika förväntningar på respektive kön. Vilka egenskaper man förväntas uppvisa som pojke respektive flicka. Dessa begränsande mallar vill i alla fall inte jag pressa in mitt barn i. Undersökningar visar också att barn bemöts väldigt olika, inte bara utifrån könstillhörighet utan också utifrån de färger barn har på kläderna.

Nu ska det sorteras kläder och grejer och imorgon förmiddag ska jag till mvc igen, inte spec. mvc utan vanliga, för mätning av blodtryck, mage och hjärtljudskoll. Tydligen tillhör jag också en riskgrupp för influensa, så ska fråga runt vaccinering och sånt..

Här sitter jag och styr upp! Med för dagen nyinvigd kassabok, att-göra-lista, bankdosa och äpplen från mormors trädgård i Skåne som mamma hade med sig.

Inte så produktiv dag

Jag känner mig tung och oföretagsam. Har administrerat lite dataledes, det är en sån otrolig apparat att styra med bara för att man plötsligt råkar ha inget jobb. Måste kollas, fixas, mailas, grubblas, letas, skickas och så vidare! Om jag har tur så har jag fattat mina a-kassetabeller fel och får typ 3000:- mer i månaden än jag hade ställt in mig på. Det hade ju varit ett mycket välkommet missförstånd. Och att ha ett jobb hade känts som rena avkopplingen...

Har även bokat tid med budgetrådgivare på kommunens budgetrådgivning i nästa vecka! Åh vad jag gillar att göra grejer nu så det känns om om jag styr upp saker och ting! Inget får strula, nu ska det minsann redas ut och grejas till punkt och pricka. Ingvor heter hon jag ska träffa, det låter förtroendeingivande tycker jag. Jag vill att hon ska se till så jag går plus varje månad och ge mig en solsemester på slutet som dom i Lyxfällan. Go Ingvor!

Kallt ute och jag sköt upp långa hundpromenaden till middagsdags men solen sprutade ju ner från himlen och det var riktigt VARMT när den gassade mitt på dan. Blev svettigt med mössa, vantar, storjacka och den lille kaminen i magen och när jag kom hem satte jag mig ute i solen igen med en flarra mineralvatten och en bok. Det kan vara bra med höstsol!

Jag funderar också på hur mycket bebis behöver sin pappa. Eftersom han är just den han är. Trasig och lite ansvarslös och omdömeslös och med inte så lika värderingar som bebisens mamma.... Så klart behöver bebis flera trygga vuxna människor, och det finns att tillgå, men jag vet inte om han är en av dom. Så svåra tankar. På ett sätt vill jag att dom ska få ett starkt band, att bebis vet att pappa älskar den. På ett annat sätt är pappa oberäknelig och det hela kan bli en komplicerad relation som kanske ger mer oro än trygghet. Vet inte om jag ska pusha in pappa eller pusha ut honom alldeles...
Vore så sorgligt att behöva säga till ett barn som frågar efter sin pappa att "pappa ville inte ha med dig att göra". Samtidigt känns till exempel tanken på att han skulle ha ensamt ansvar för bebis utan mig inte förtroendeingivande. Vill inte lämna bort bebis till honom. Umgänge helt klart, om det blir så att han vill, men delad vårdnad vet jag inte.

På onsdag är det visning på mormor och morfars hus i Skåne där jag tillbringat alla barndomssomrar men som nu ska säljas. Det är mycket sorgligt. Men det har också varit sorgligt att komma dit och se hur det har förfallit mer och mer för varje år när det har stått alldeles tomt merparten av året. Uppbrott är alltid hårda, men ofta kan de leda en vidare till något annat, framåt där man inte hade kunnat hamna om man inte hade gått igenom det svåra.

Äpplen i mormor och morfars trädgård i oktober

Dålig dag

Vilken skitdag det har varit så här långt. Nu har den några timmar på sig att ta sig samman och visa sig från en bättre sida men jag betvivlar att så kommer bli fallet. Vaknade vid 5.30 i morse med djävulsk huvudvärk, att vakna med huvudvärk brukar leda till att den biter sig kvar hela dagen. Min mage hade också pajat under natten, kanske sen mitt kakbak igår, och jag fick tillbringa förmiddagen på toaletten.
Magen har annars varit mycket oberäknelig under graviditeten. Började med diarré konstant de första 12 veckorna, därefter total förstoppning fram till vecka 21 ungefär och sen dess diarré igen. Kan inte riktigt relatera det till nåt jag äter, men måste man välja mellan två ting från helvetet så tar jag diarré alla dagar.

Morgonen inleddes också med ett sms-gräl med pappan till barnet, sånt är ju alltid lika konstruktivt. Kan BARA leda till MER ilska och missförstånd och oförstånd. Han tar just nu VÄLDIGT mycket energi när jag mest av allt skulle behöva någon som GER energi. Därför har vi haft minimal kontakt på sistone.

Det snöar i allafall inte! Har förstått via Facebook att det annars har gjort det på flera håll i landet. Jag fruktar vintern då jag INTE vill ha en meter snö när jag ska ramla runt med barnvagn, hund och mig själv. Blir det lika kallt som förra vintern så går det väl inte ens att gå ut med ett spädbarn, då vet jag inte hur jag gör med älsklingsvoffsans promenader. Det löser sig. Det måste det ju göra.

Annars har jag varit hos min terapeut som jag fick göra slut med idag på grund av min nyvunna katastrofekonomi. Det är tråkigt, hoppas jag kan återuppta det när föräldrapenningen kommer igång, då har jag kanske NÅGOT mer att röra mig med. Men det är en STOR utgift. Alla borde gå i terapi, särskilt dom som inte tror att dom behöver det. Dom brukar verkligen ha issues.

Därefter till läkaren på MVC för koll av blodtryck och nytt hb. Var ditskickad av barnmorskan för extra koll eftersom jag ofta blir yr på förmiddagarna och även efter måltider. Äter blodtrycksmedicin under graviditeten och medicinerar även annars mot högt blodtryck sen några år tillbaks. Hon tyckte väl att jag skulle vila när jag kände att jag behövde det och fortsätta medicinera som vanligt. På så vis är det ju tur att jag inte har ett jobb, hade aldrig funkat att lägga sig och vila en timme under arbetstid.

Nu har jag varit ute med Buppy the dog och ätit wok med quorn och kokosmjölk och har minst lika ont i huvet som i morse. Bara att ta en tidig kväll och hoppas att det går över genom att SOVA.

Arbetsförnedringen

Har varit inne i stan, hade möte med en handläggare på arbetsförmedlingen. Jag blev arbetslös 1 oktober efter att det föräldravikariat jag haft i ett år gick ut. Jag har haft ett annat jobb på gång sedan i våras, ett nyöppnat företag som drog igång 1 september och där jag var lovad en tjänst. I sista stund, i slutet av augusti drog sig arbetsgivaren plötsligt ur "av ekonomiska skäl" (=fått reda på att jag var gravid???).

Så då stod jag där. Hade inte sökt andra jobb eftersom det verkade så spiksäkert att jag skulle få jobb där och vi hade haft regelbunden kontakt kring detta under hela sommaren. Jag blev såklart bestört, besviken, arg och ledsen. Och nu när situationen är ett faktum känns det än värre. Jag har haft en helt problemfri graviditet, känner mig precis som vanligt och VILL jobba, gärna fram till ett par veckor innan förlossningen.

Nu, mer oro och bekymmer. Kan vakna med ångest mitt i natten för jag vet inte HUR jag ska klara mig ekonomiskt?? Min barnmorska tyckte det var bra för mig att vila lite, "nu när du är arbetslös har du ju en mindre stressig tillvaro". Fel! Att ha ett jobb, att veta att man har en trygg framtid, DET är att slippa stress. Att det rullar på och man vet att pengar rullar in som dom ska.

Min fantastiska a-kassa i Kommunal ger mig den generösa summan av 7800:- efter skatt att leva på per månad. Tack! Det räcker till hyra, avbetalningen på bilen och mitt studielån, sen är pengarna slut. Till mat finns 0:-, övriga räkningar 0:-, försäkringar 0:-, kläder 0:-. Ja, ni förstår själva...

Jag vet inte varför man ska skämmas och piskas för att man under en period behöver använda sig av arbetslöshetsförsäkringen? Det är ju en försäkring som andra man har, jag har själv betalat in avgift till den under många års tid. Varför ska den inte erbjuda en skälig levnadsnivå och varför ska man behöva känna att man gör något fel för att man behöver använda en försäkring man själv har betalat för?

Fick dessutom lära mig idag att en ny a-kasseperiod inleds med 7 dagars karens???? Hade jag ingen aning om. Jag vet att det är 45 dagars karens om man själv väljer att säga upp sig, det kan jag på sätt och vis förstå, men varför ska man straffas ytterligare för att en anställning upphör eller man ofrivilligt blir av med ett jobb?

Nu skulle jag kunna gå loss som politisk agitator en stund känner jag, men ska inte utveckla det vidare just nu. Jag antar att min politiska inriktning kommer ge sig till känna här och där i olika typer av inlägg, och jag skulle inte kalla den ens skiftande i lite lätt babyblått. Snarare färggrant sprakande i rött och grönt :)

Jag ska inte heller fördjupa mig i de bisarra handläggare jag har träffat på förmedlingen. Det är en väldigt Kafka-esque stämning hos AF. Som levande charader, som folk som jobbar för att täcka upp för att det saknas ett manus till den här gigantiska föreställningen. Alla som jobbar där måste ju vara medvetna om att de inte förmedlar några jobb. Istället verkar de ha förflyttat fokus för sina arbetsuppgifter åt annat håll. Flera av de jag träffat har verkat mest upptagna av att behärska själva datasystemet och inte minst att stava rätt och att formulera sig. Den jag träffade idag var jättesnäll men hade mer frågor om stavningen på det hon tänkte skriva än om mina tankar kring jobbmöjligheter och mina tidigare erfarenheter.

Sen fick jag i alla fall fika med en kompis och hennes 8 månaders dotter! Det var trevligt och jag drack varm choklad. Jag måste erkänna att barn aldrig har fascinerat mig nämnvärt, jag hoppas få ett annat perspektiv på detta när jag får ett eget. Sen säger ju nästan alla att de ofta har svårt för andras barn, men att man älskar såklart sina egna. Men det finns ju folk som verkligen TYCKER OM barn och ler mot allt smått de ser och faller i trans när de ser en barnvagn. Sån är inte jag. Det ska bli roligt att få ett barn och jag ser mycket fram emot det, men barn för övrigt har aldrig riktigt varit min grej.

Gnälligt blev det, men det blev en sån dag idag! Surregn ute och ekonomioro och arbetsförmedlingsbesök på det. Får återkomma.